Ombord på Norwegians Dreamliner till London

Norwegian är just nu mitt uppe i det test- och övningsflygningsprogram som flightdeck och kabin genomgår innan bolagets nya Boeing 787-8 ska sättas in i reguljär trafik. Under juli och augusti går EI-LNA i trafik på de ordinarie rutterna från Oslo till Nice, Barcelona, Alicante, Malaga och London/Gatwick, dit kvällens flygning görs.

– Det är lite upphetsat här på flightdeck eftersom det är en så kort flygning, 780 nautiska mil och en flygtid på cirka en timme och fyrtio minuter. Dessutom är trafiken i londonområdet tät, säger Torstein Hoås, Norwegians chefspilot på Boeing 787.

I vänsterstolen sitter holländaren Kees Bisser som just nu gör linecheck på Dreamlinern efter en månad i simulatorn hos Boeing. Till höger om sig har han Greg Laxton, pilot hos Boeing som är med på inskolningen av de nya piloterna. Samtliga de piloter som ska flyga Norwegians intercont-flotta har tidigare långlinjeerfarenhet och Kees Bisser kommer närmast från KLM och Boeing 777.

– Det är per definition samma flygplan, har man flugit Boeing tidigare är det lätt att se hur det hänger ihop. Dreamlinern är en fantastisk maskin och lätt att flyga med fly-by-wire, säger han.

Norwegian bygger upp en grupp på 23 piloter kring varje Boeing 787 vilket innebär att rekrytering och utbildning just nu går på högvarv. Nästa maskin levereras i augusti och sedan ytterligare en i november. Under 2014 kommer fyra till och slutligen en i början av 2015. Eftersom långlinjeverksamheten ligger i ett eget bolag, Norwegian Long Haul, finns ingen naturlig karriärväg för piloterna som flyger 737 att avancera uppåt utan det kräver i så fall ett byte av arbetsgivare och stationering i Bangkok. Istället sker rekryteringen extern och det skapar en pilotkår med lång erfarenhet och blandade nationaliteter, bland annat svenskar.

– Dreamlinern är mer besättningskrävande än short-haul. Maskinerna ska vara i luften 17-18 timmar per dygn och på flygningarna till Bangkok behöver vi tre piloter ombord, Fort Lauderdale också, beroende på vilken tid på dygnet de flygningarna går. På New York räcker det med två på flightdeck. För att hålla utbildningstakten uppe checkar vi ut dem på kortdistans först och sedan på långdistans, säger Torstein Hoås.

Medan inflygningen mot Gatwick påbörjas, det är inte tillåtet med journalister på flightdeck när flygplanet befinner sig i engelskt luftrum, avslutar kabinpersonalen servering och försäljning. Besättningen består av sex supervisors och sex anställda från besättningsbasen i Bangkok. Här liksom på flightdeck är det ett intensivt tempo i utbildningen av den nya kabinpersonalen. Den sköts av en grupp på 21 supervisors, samtliga svenskar och baserade i Stockholm vilket innebär att de blir de enda i Norwegian Long Hauls som är inte baseras i Thailand.

– I första hand arbetar vi med utbildning men kommer också att flyga vanlig linjeverksamhet, säger Lena Blomqvist som är kabinchef på flygningen till London. Hon har, liksom övriga 20 kollegor långlinjeerfarenhet sedan tidigare.

– Jag har flugit bland annat Boeing 757 och 767 men det går knappast att jämföra med den här. Dreamlinern är helt underbar att arbeta ombord i. Den är ljus och rymlig, lättarbetad i galleyt och med det lägre kabintrycket blir luften bättre. Och så är den ju så tyst så vi blir inte alls lika trötta på de längre flygningarna.

En nyhet i servicearbetet ombord är att passagerarna kan beställa mat eller dryck via underhållningssystemet. Det minskar springet i kabinen, gör betalningarna lättare samtidigt som lagren ombord ständigt uppdateras och systemet visar om något tagit slut. Över huvud taget är underhållningssystemet välfyllt med ett femtiotal filmer och TV-serier, spel, musik och en tredimensionell karta som visar flygvägen, allt manövrerat via pekskärm.

Kabinen har två klasser, Premium med 32 stolar och economy med 259 stolar. När de långa flygningarna drar igång blir det nio i kabinen på Bangkok medan sju är med ombord till New York. Både piloter och kabinpersonal har särskilda vilorum, en halvtrappa upp under taket. I det främre, strax bakom flightdeck finns två sängar och ett säte medan det större utrymmet längst bak har sex sängar.  

– Just nu är det så intensivt med utbildningen på våra kortdistansflygningar så det ska bli roligt att komma igång på riktigt, säger Lena Blomqvist.

På Gatwick går turnaround på 60 minuter, till skillnad mot 90 minuter som ska bli det normala på långlinjerna.

– Det är tufft, på gränsen, men vi klarar det, säger Torstein Hoås.

Flygningen ner till London tog 1 timme och 40 minuter medan returen går på 1 timme och 45 minuter.

– Vi låg på 43 000 fot på vägen ner, det är maxhöjd för Dreamlinern och inga problem eftersom vi är har så lite last på den här flygningen. Faktum är att vi kan gå direkt upp till 36 000 fot också med full last. Nu på väg mot Kristiansand, där vi kommer in över Norge, ligger vi på 41 000 fot och mach 085 som är vår vanliga longrange cruise, säger Torstein Hoås och konsulterar sin Ipad. Några lösa papper syns inte till på flightdeck.

– Den här maskinen är lite snabbare än Airbus 350, vi kommer fram 25-30 minuter fortare till Bangkok. Men naturligtvis var båda flygplanstyperna med i utvärderingen inför köpet av långlinjeflygplan. Båda ligger på samma nivå här inne, bland annat stora skärmar där vi använder cursor, heads-up display, FMC-projicering.

Att Norwegian till slut valde Boeing 787 avgjordes enligt Torstein Hoås av bland annat att storleken var den rätta i förhållande till den något större Airbus 350-9, som dessutom inte är klar att levereras förrän om ytterligare några år. Att Norwegian är stor Boeingkund sedan tidigare spelade också in i beslutsprocessen.

– Det här är det riktiga verktyget för oss att komma ut i världen. Det är ny teknologi och gör det möjligt att driva longhaul på en bra kommersiell bas.