Ryanair följer Schumpeter

Ingen av de intervjuade returnerade frågan med att höra efter huruvida Ryanairs personal var tvångsanställd. Och även om Ryanairs ledning slog tillbaka mot kritiken några dagar senare, var skadan redan skedd.

Gamla monopol utmanas
Stormen kring lågprisbolagen – de kan heta Ryanair, EasyJet eller FlyMe – är i och för sig ganska typisk för vad som brukar ske när gamla monopol utmanas. Det är bolagets intressen, och fackets intressen, som lyfts fram och betonas. Kunderna och deras intressen frågar ingen efter. Ändå är det de som är de stora vinnarna: människor som kanske för första gången får råd med en weekend-resa till en storstad, människor som oftare kan hälsa på vänner och släktingar sedan kostsamma och tidsödande avstånd kunnat överbryggas.

EU och den gemensamma marknaden är bra, men bara så länge som svenska regler och svenska kollektivavtal får råda. Att internationella flyglinjer per definition trafikerar olika länder och att moderbolagets hemvist därför mycket väl kan vara någon annanstans än Sverige kvittar lika.

Förmodligen tycker facket att det är bättre att folk sitter hemma och kurar i sina lägenheter än att de utnyttjar de möjligheter som står till buds att åka på en billig veckoslutsresa eller utlandstripp.

För många andra av oss har lågprisbolagen enbart har varit en välsignelse. De stora företagen har alltför länge vägrat att inse att de arbetar inom servicesektorn. I stället har de agerat som om de blott och bart vore logistikföretag, för vilka det räcker att transportera kollin, om än av kött och blod, från en plats till en annan. Själv har jag länge haft ett gott öga till SAS sedan jag blev dumpad i Sao Paolo efter en intensiv rundtur och diverse inställda flyg. Här gällde djungelns lag och gott om kontanter om man skulle ta sig hem. Och inte visade det sig bli bättre av att SAS hade lierat sig med andra lika trötta, illa skötta storbolag i dinosaurieparken Star Alliance. Samarbetet fanns möjligtvis på papper, men fungerade inte i verkligheten.

Kreativ förstörelse
Det ligger visserligen mycket i påpekandet att vissa linjer har en överetablering. Alla bolag kommer inte att klara sig. Men så brukar det också vara när monopolmarknader spricker och nya bolag kastar sig in för att vinna kunder. Det är en naturlig del i den schumpeterianska processen.

Om ett bolag har kommit på att det kan leasa gamla avskrivna kärror och köpa loss ledig kapacitet och därmed erbjuda konsumenterna lägre priser, varför hindra det? Om ett annat bolag väljer att arbeta utifrån en annan prismodell än att plocka av passagerarna en massa extra pengar för att de ska få glädjen att sitta framom ett skynke och sippa champagne när de lyfter med fakirplanet från Stockholm, vad är problemet? Och om ett tredje bolag lyckas ta in så pass mycket kapital från sina aktieägare att detta bidrar till att hålla en låg prisnivå under företagets etableringsfas – då är det väl ändå bara att tacka och ta emot?

Talet om konkurrens på lika villkor kan låta bestickande. Vad som avses är egentligen något annat, nämligen att här ska gälla svenska regler, svenska kollektivavtal och hänsyn till den decenniegamla ineffektivitet som finns inbyggd i själva företagsstrukturen på gamla oligopolistiska flygbolag.

För egen del älskar jag uppstickarna och utmanarna: Malmö Aviation, Snålskjutsen, FlyMe och allt vad de heter. Jag nyttjar dem så mycket jag kan och hinner. Det medför också att jag reser betydligt mer än vad jag gjorde tidigare. Och jag är inte ensam. På flygstolarna runtomkring mig ser jag numera också andra passagerare än de kostymklädda, laptopförsedda som fanns på det gamla dyrflyget.

Här finns människor som för första gången fått möjlighet att ta flyget i stället för bilen eller som tidigare varit hänvisade till SJ:s bananosande andraklasskupéer; människor som – det är sant – inte alltid vet att uppföra sig vid start och landning, som inte alltid vet att vänta på sin tur medan raden framför töms på resanden. Men de vittnar om att flyget håller på att bli ett folkligt kommunikationsmedel, med alla de fördelar detta innebär för ett avlägset, nordligt beläget, avlångt land som Sverige.

Det är troligt att marknaden kommer att sätta sig framöver. Det är sannolikt att priserna då kommer att höjas och att avgångarna blir färre. Men så illa som det varit blir det inte igen; oligopolen har fått sig en tackling som de inte kommer att glömma.

Under tiden ska jag flyga och glädjas så mycket jag bara hinner, hur många spypåsar jag nu än tilldelas.

Fotnot: JOSEPH SCHUMPETER var född i f d Tjeckoslovakien 1883. En kort tid var han finansminister i Österrike. 1925 professor i Bonn. 1932 professor vid Harvard i USA. Han blev känd som en amerikansk nationalekonom. Mycket få av hans böcker han blivit översatta till svenska. I januari 1950 dog han plötsligt 66år gammal. Många menade att han arbetade ihjäl sig.

Theory of Economic Development (1934) anses som hans främsta verk i ekonomisk teori, och det är här som han för första gången lanserade sin berömda teori om entreprenören. Den ekonomiska tillväxten som han huvudsakligen tillskrev så kallade innovationer (=införandet av något nytt. Ordet kommer från latinets innovare, innebär som ekonomisk term utveckling av nya produktmetoder och nya varor. Det är inte detsamma som uppfinning) nya tekniska metoder – sådana innovationer införs enligt honom endast av särskilda företagartyper med vilja och förmåga att bygga upp något nytt. Han fann också att innovationerna inte införs i jämn ström utan språngvis, så att konjukturväxlingarna intimt hänger samman med den ekonomiska tillväxten. (källa quicknet.se)

Artikeln även publicerad på SMEDJAN