Svenska stora flygplatser med olika roller

Svensk flygtrafik samlade drygt 3,49 miljoner passagerare på landets regionala flygplatser under augusti 2026. Det visar siffrorna från Transportstyrelsen som rapporterar trafiken.

Men bakom totalsiffran finns en betydligt mer intressant karta: medan Stockholm Arlanda dominerar både utrikes- och inrikestrafiken ser det helt annorlunda ut längre ned i flygplatshierarkin.

Luleå hade 89 938 passagerare i augusti – och 86 384 av dem var inrikesresenärer. Det gör Luleå till Sveriges klart största regionala inrikesflygplats under månaden och den näst största flygplatsen i landet totalt för inrikestrafik, efter Arlanda.

Malmö Airport hade samtidigt något fler passagerare totalt: 92107, men bara 25978 var inrikesresenärer.

Det innebär att Luleå har mer än tre gånger så mycket inrikestrafik som Malmö. Två flygplatser med nästan exakt samma totala passagerarvolym har alltså helt olika roller i det svenska flygsystemet. Luleå är framför allt en del av det nationella nätet, medan Malmö i betydligt högre grad är en internationell flygplats.

Arlanda är i en klass för sig

Ingen annan svensk flygplats kommer i närheten av Swedavia-ägda Stockholm Arlanda. I augusti hade Arlanda 2 446 184 passagerare. Av dessa var 2,12 miljoner utrikesresenärer och 325 150 reste inrikes. Det betyder att Arlanda ensamt stod för omkring 70 procent av samtliga passagerare på svenska flygplatser under månaden.

Men även på inrikesmarknaden är dominansen stor. De 325 150 inrikespassagerarna på Arlanda motsvarar ungefär 48 procent av all inrikestrafik i Sverige under augusti.

Göteborg är stort – men inte på inrikesflyg

Göteborg Landvetter är Sveriges näst största flygplats sett till det totala antalet passagerare. I augusti hade Landvetter 566 315 passagerare, men bara 41 981 var inrikes. Det är mindre än hälften av Luleås inrikestrafik och även mindre än Umeås.

Umeå hade totalt 57 619 passagerare under månaden, varav 53 422 var inrikes.

Det ger en ganska tydlig bild av hur olika flygplatsernas roller har blivit: Landvetter är framför allt en internationell flygplats, medan Luleå och Umeå huvudsakligen är del av det svenska inrikesnätet.

Norrland håller ihop en stor del av inrikesflyget

Tittar man på de största inrikesflygplatserna i augusti blir den regionala bilden ännu tydligare.

Efter Arlanda följer:

inrikespassagerare

Luleå: 86 384
Umeå: 53 422
Visby: 29 927
Malmö: 25 978
Kiruna: 24 763
Skellefteå: 17 149
Åre Östersund: 16 014
Ängelholm: 12 069

Det är framför allt de norrländska flygplatserna som ligger högt när det gäller faktiskt inrikesresande. Luleå och Umeå tillsammans hade nästan 140 000 inrikespassagerare under en enda augustimånad.

Det säger något om vilken funktion flyget fortfarande har i delar av landet där avstånden till andra större befolkningscentra är stora.

Bromma är nästan uteslutande inrikes – men på en helt annan nivå

Och så finns Bromma. Stockholm Bromma hade bara 9 540 passagerare totalt i augusti. Av dessa var 9 422 inrikes. Det betyder att omkring 99 procent av trafiken fortfarande är inrikes – men också att volymen är en bråkdel av den som flygplatsen en gång hanterade.

Skillnaden mot Stockholm Skavsta kunde knappast vara större – Skavsta hade 23 348 passagerare i augusti, men enligt statistiken var samtliga utrikesresenärer och inrikestrafiken stannade på noll.

Även Västerås är ett exempel på en flygplats där trafiken nästan helt är internationell. Där registrerades 9 146 passagerare i augusti – samtliga utrikes.

Det svenska flyglandskapet är alltså inte längre en enkel skala från ”stor flygplats” till ”liten flygplats”. Det handlar snarare om vilken typ av trafik flygplatsen faktiskt fyller för funktion.

3,5 miljoner passagerare – men bara 677 000 inrikes

Totalt hade de svenska flygplatserna i Transportsstyrelsens statistik 3 486 517 passagerare under augusti. Av dessa var 677 303 inrikes och 2 809 214 utrikes. Det innebär att bara omkring en femtedel av passagerarna reste inrikes.

Tittar vi närmare på siffrorna innebär det att en flygplats kan växa kraftigt utan att det säger särskilt mycket om hur det svenska inrikesflyget mår. Samtidigt kan en annan flygplats ha en betydligt mindre total trafikvolym men vara långt viktigare för den nationella tillgängligheten.

Ska man förstå hur det svenska inrikesflyget faktiskt utvecklas räcker det därför inte att fråga hur många passagerare en flygplats har. Man måste fråga vilka passagerare det är – och vart de ska.