Tuffa tag i TUI och MyTravel

TUI och Agnelli samägde det italienska äventyret genom ett holdingbolag under namnet New Holding for Tourism (NHT). TUI fick betala 40 miljoner Euro för att äga 10% i holdingbolaget som även ägde ett femtontal hotell och en hel del annat inom resebranschen. När TUI klev in på den italienska arenan fick man initialt skjuta till närmare 15 miljoner Euro för att täcka ackumulerade förluster.

Nu har man alltså klivit av Italien-äventyret och får tillbaka 50 miljoner Euro, ett belopp som motsvarar det insatta kapitalet i AlpiTour och flygbolaget Neos med sina tre flygplan. Det kapital som täckte upp förlusterna med ca 15 miljoner Euro är förlorade pengar. TUI har idag en skuldbörda på dryga 4 miljarder Euro det vill säga närmare 40 miljarder kronor.

TUIs koncernchef Michael Frenzel, som egentligen är socialdemokratisk politiker och vän till Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder och blev årets chef i Tyskland 2000, står numera allt mer i skottlinjen för kritiker. Inga av hans visioner om lönsamhet eller tillväxt har infriats.
Strax före jul lade ledningsgruppen med Michael Frenzel i spetsen fram en plan på att ta över TUI, en plan som fallerade på grund av bankernas misstroende till hans kompetens. Ett tidigare förslag om att ta över TUI kom från en f.d. Hapaq Lloyd-direktör som skött verksamheten och givit bolaget ett renommé som är minst lika bra på den tyska marknaden som Lufthansas. Han fanns med sedan starten på 70 talet och fick lämna bolaget efter att Michael Frenzel, med sina vidlyftiga planer, gick in på en väg för företaget som HapaqLloyds chefer motsatte sig.

I höstas kom dessa chefer upp med ett förslag om att ta över verksamheten tillsammans med en av världens rikaste miljardärer som äger en av de Europas största kaffeverksamheter Tchibo. Tchibo, som med sina tiotusentals filialer inte bara säljer kaffe utan även olika presentartiklar och resor, betraktades som en möjlig finansiär och delägare. Av en för mig okänd anledning sprack dock denna affär, enligt vissa källor på grund av den stora skuldsättningen som TUI har dragit på sig under Michael Frenzels tid som koncernchef. Detta i kombination med en allmän stagnerande marknad i Europa gav inga goda framtidsutsikter. Bland annat genererar engagemanget i skandinaviska Fritidsresor och flygbolaget Britannia betydande förluster varje år. Sista årens förluster har passerat sammanlagt 2 miljarder kronor.

För italienska Agnelli-gruppen kommer TUI beslut att sälja sina aktier som en försenad julklapp, man slipper inflytande från tyskarna och man har fått ett tidigare sargat bolag i balans. Under 2004 kommer AlpiTour, med nytt kapital från TUI i ryggen, öppna sju nya hotell och därmed ökar beståndet från 17 till 24 i tolv regioner varav några runt Medelhavet andra i Caribien. Agnelli gruppen är också delägare med 28% i Franska Club Med, en verksamhet som går med betydande underskott. Franska, statsägda företag och banker tvingas för närvarande att stötta bolaget med kapital. Samtidigt hoppas alla på bättre tider?
 
TUI vill även lämna Spanien! I Spanien äger TUI en resebyråkedja med 60 resebyråer, TUI Espána, även det en flopp av megaformat. Man köpte befintliga resebyråer och namnändrade dessa till TUI. Enligt källor med god insikt i turerna förvärvade man de spanska resebyråerna alldeles för dyrt. När man sedan ändrade gamla invanda namn till TUI Viajes, en åtgärd som ingen spanjor hurrade över, lämnade kunderna i strid ström och många flyttade sina konton till andra nationella resebyråer.

Den spanska resekoncernen Iberostar befinner sig i slutförhandlingar med TUI om ett förvärv av de spanska resebyråerna under förutsättning att man samtidigt erhåller ett betydande belopp i övertagandet. Det är säkerligen en bra affär för TUI om man kan skicka med en slant för att få bort ännu en förlustkälla. I TUI:s bokföring kan detta bli en pluspost. TUI har därutöver ett betydande engagemang i Spanien, bland annat i stora Hotellkedjor som RIU med flera som fylls med resenärer från Skandinavien, England, Tyskland, Benelux, Polen, Ryssland med flera länder.
TUI aktien har farit berg och dalbana under 2003 och hade en nedgång de första dagarna in på nya året med 1% till 18,03 Euro ( 161.96 kronor) den 9 januari 2004. Rörelseresultatet för 2003 uppges för koncernen – trots allt – ge ett överskott.
 
MyTravel en annan gigant på marknaden som till skillnad från TUI dras med betydande operativa underskott i rörelsen. MyTravel avvaktar en ny finansiering från berörda banker som denna gång torde omfatta hela 30 miljarder kronor vilket inkluderar tidigare erhållna 17 miljarder kronor. MyTravel har en aktiekurs den 9 jan -04  på 11.65 pund. ( 150.57 kronor)
Kursen stod som lägst den 12/3/2003 med 7.50 pund och efter saneringslånet på 17 miljarder klättrade kursen den 22/7 2003 upp till 38.75 pund. Därefter kom på löpande band informationer om att bokföringen var fel och att ett plus minus noll resultat för 2003 istället skulle bli ett betydande underskott. Inför styrelsemötet den 11:e december – som föregick av att fem chefer och VD:n lämnade sina platser – sipprade det ut uppgifter om att förlusten skulle ligga runt 8 miljarder kronor. Senare visade det sig vara 12 miljarder och då hade man redan räknat in inkomster från tidigare försäljningar av verksamheter, främst i USA.

Den sammanlagda förlusten för europas stora resegiganter för året 2003 torde överstiga 100 miljarder kronor. Till detta tillkommer förluster från 2002. I bolagen – som saknar erforderlig kassaflöde – har aktieägarna gått in och fyllt på kassan samtidigt som man med kreativ bokföringen har balanserat resultaten. Ofta har detta skett genom att skriva upp godwill poster. Numera har banker och andra stora finansiärer lärt sig att globaliseringseffekter saknas inom resebranschen. Det må vara en annan sak för vissa flygbolag som genom ett starkt varumärke får kunder på grund av kvalitet inom service och underhåll av flygplan.

För resebranschen torde man lärt sig att kunderna hör hemma i olika språkområden utan andra synergieffekter. Att blanda olika nationaliteter, främst i Europa, fungerar dåligt. Det är också fråga om managementproblem, chefer som skall sätta sig in i olika marknaders specifika frågor och kunna dra upp rätta strategier. De möjliga vinster i rationell användning av hotell och flygplan går förlorade i otympliga, kostnadskrävande byråkratier där det uppstår landskamper mellan personalen och annat som minska flexibiliteten. MyTravel (och SAS) är bra (dåliga) exempel. Det går inte att spara så mycket mer då man sitter fast i långa avtal med personal, hotell och flygleasing. Det finns bara en väg ur krisen och det är att fler flyger och betalar ca 30% mer än vad man gjort de senaste åren, och vem kan tro på ett dylikt scenario?

Jan Carlzon ställde upp sig i TV häromveckan och meddelade att han hade folk med sig som kunde köpa ut Nordiska SLG gruppen med Ving m.fl. från MyTravel. Han har säkerligen en god chans ifall ett köp är formellt möjligt. Då kan den nordiska delen koncentrera sig på en avgränsad marknad med förhållandevis låga marknadsföringskostnader. Framgång med detta förutsätter att ett förvärv omfattar den friska delen och inte den överdimensionerade flygbolagsverksamheten i My Travel Airways.
    
En researrangör fungerar som aktör i något som liknar ett gerillakrig. En verksamhet där man hela tiden måste reagera på omvärlden, därför gäller det att ha korta kontrakt som tillåter en snabb anpassning. Kan Carlzon få igenom ett köp är Ving den store vinnaren på marknaden och Fritidsresor den store förloraren med en byråkratisk beslutsväg som saknar motstycke i resebranschens historia. 2004 kommer att bli ett spännande år. Inte bara för researrangörerna utan i lika hög grad för lågprisflygbolagen där många opererar utan tydliga strategier med enbart priset som lockbete. Sådant fungerar inte i något annan marknad heller för den delen.

Kryssningstrafiken har varit den store vinnaren i en tid av turbulens. Nya och större fartyg, med mer komfort och kapacitet har gjort att man kunnat sänka genomsnittspriser och samtidigt ökat lönsamheten. Ett 20- tal nya bjässar är under byggnation och kommer ut på världshaven de närmaste åren samtidigt som man har planer på att bygga ett fartyg som spränger alla tidigare dimensioner. Det är tre gånger längre än världens största hangarfartyg, 1.300 meter långt, 240 m brett och med egen landningsbana på taket för matarflyget och 18.000 bäddar. Se mer om detta på  http://www.freedomship.com

Ur varje kris kommer det vinnare. Denna gång tycks det vara kryssningstrafiken och – tror jag – de välrenommerade flygbolagen. Det inkluderar flera av dagens stora och några av lågprisflygbolagen. Det finns ett marknadssegment för alla, bara chefer samt styrelser lär sig hantera kostnaderna och skapa administrationer som är flexibla. Den som stänger alla sin alla lounger och samtidigt vill tillhöra eliten i flygbolagsvärlden har – enligt mitt resonemang – inte de bästa möjligheterna. Inom alla branscher finns det lågprisprodukter och kvalitetsprodukter. Hur märkligt det än låter, det är kvalitetsprodukterna som vinner i längden!
2004 kommer därför att bli ett spännande år i många avseenden.