Almedalsflyget tankar grönt – men vem står för SAF-notan?

När politiker, lobbyister och beslutsfattare i veckan kliver ombord på flygen mellan Bromma och Visby, blir själva resan ett praktiskt seminarium i flygets klimatomställning.

Bakom satsningen står drivmedelsbolaget St1, Grafair och Brommaflyg. Bränslet, som tillverkas vid St1:s nya bioraffinaderi i Göteborg, används på samtliga av bolagets reguljära flygningar till och från ön under den intensiva politikerveckan.

– Omställningen av flyget är inte bara en framtidsfråga. Den sker här och nu. När tillgång till hållbart flygbränsle kombineras med nya affärsmodeller kan utsläppen minska redan med dagens teknik, säger Christian Janssen, Head of Business Development Aviation på St1.

Regionala flygplatser i samordnad attack

Satsningen under Almedalsveckan är ingen isolerad pr-kupp, utan hänger ihop med en större strukturell förändring inom svensk regionalflyg. Tidigare i år genomförde tio regionala flygplatser landets hittills största samordnade upphandling av SAF genom initiativet Grön Flygplats.

Avtalet med St1 innebär att en svensk värdekedja – från raffinaderiet i Göteborg till tankbilarna på de regionala banorna – för första gången är i operativ drift.

– Genom den här upphandlingen är det nu möjligt att leverera svenskt producerat hållbart flygbränsle till svenska flygplatser. Det är en viktig milstolpe för svensk luftfart, säger Mari Torstensson, projektledare för Grön Flygplats vid Svenska Regionala Flygplatser AB.

Enligt branschen kan SAF minska koldioxidutsläppen med upp till 80 procent över livscykeln jämfört med fossilt bränsle. Eftersom det är ett så kallat ”drop-in”-bränsle krävs inga modifieringar av flygplanen, och för passagerarna märks ingen skillnad.

– Våra resenärer vill kunna resa både smidigt och mer hållbart. Genom att använda SAF på flygningarna mellan Bromma och Visby visar vi att flygets omställning kan ske i den reguljära trafiken redan idag, säger Henrik Svanström, vd för Brommaflyg.

Efter Almedalen väntar den ekonomiska verkligheten

Det är ingen slump att flygbranschen väljer att rulla ut sin största SAF-uppvisning just under Almedalsveckan. Att visa upp en “fossilfri” flyglinje inför ögonen på landets samlade politiska elit har ett enormt signalvärde – särskilt för Brommaflyget, som opererar från en cityflygplats vars existensberättigande ständigt ligger på det politiska obduktionsbordet.

Men utanför Almedalsbubblan möter de vackra visionerna en stenhård ekonomisk verklighet. För det första utgör SAF fortfarande mindre än en procent av det globala flygbränslet.

För det andra är bränslet tre till fem gånger dyrare än konventionellt jetbränsle. Att köra en hel linje på ren SAF under en högintensiv vecka är en ekonomisk förlustaffär som landar på marknadsföringskontot. I den ordinarie linjetrafiken, där marginalerna mäts i enstaka kronor per säte, har inget flygbolag råd med den lyxen i dag.

Samtidigt tickar klockan när EU:s regelverk ReFuelEU Aviation steg för steg höjer kraven på inblandning av hållbart flygbränsle, med målet att göra SAF till en självklar del av flygets bränslemix fram till 2050.

Satsningen på Bromma–Visby visar att tekniken och den svenska produktionen fungerar. Men den stora politiska frågan som debatteras på marken i Visby är densamma som i resten av flygvärlden: Hur ska produktionen skalas upp så pass mycket att priset faller – och vem ska ta den slutgiltiga SAF-notan i biljettpriset när Almedalsveckan är över och strålkastarna släckts?