Ny flaskhals för SAF: Flygplatsernas bränsleinfrastruktur

Produktionen av hållbart flygbränsle fortsätter att växa. Enligt IATA väntas den globala SAF-produktionen nå omkring 2,4 miljoner ton under 2026, vilket är en kraftig ökning. Trots det kommer SAF fortfarande bara att stå för omkring 0,8 procent av den kommersiella flygsektorns totala bränsleförbrukning.

Debatten har länge handlat om produktionskapacitet, politiska styrmedel och höga kostnader. Nu börjar dock allt fler aktörer peka på en annan utmaning: hur bränslet faktiskt ska ta sig fram till flygplanen. Bakom kulisserna handlar det om tillgång till pipelines, lagringsanläggningar, tanksystem och annan bränsleinfrastruktur på flygplatserna.

Enligt en analys från SAF-utvecklaren Metafuels ligger en stor del av kostnaden inte längre i själva bränslet, utan i infrastrukturen. Företaget menar att tillgången till tankanläggningar på många flygplatser fortfarande kontrolleras av etablerade fossila bränsleleverantörer.

– Vi har bränslet och tekniken. Det som saknas är tillgång till infrastrukturen, säger Metafuels i rapporten.

Frågan har också lyfts av IATA. Flygorganisationen efterlyser öppnare tillgång till flygplatsernas bränslesystem för att öka konkurrensen och göra det lättare för nya SAF-leverantörer att nå marknaden.

Flygbolagen betalar miljardnotan

IATA uppskattar att flygbolagen under 2026 kommer att lägga omkring 4,3 miljarder dollar på SAF. Samtidigt varnar organisationen för att stora delar av merkostnaden inte längre enbart handlar om produktion utan också om distribution och logistik.

En kartläggning av 123 större flygplatser visade att nära 60 procent har någon form av begränsad tillgång till bränsleinfrastrukturen, ofta genom en ensam leverantör eller ett gemensamt bolag som kontrollerar systemen.

För flygbolagen handlar frågan i slutänden om pris, tillgång och leveranssäkerhet.

Viktig fråga för Europas flygplatser

Diskussionen är särskilt aktuell i Europa där regler som ReFuelEU Aviation successivt ökar kraven på inblandning av SAF. Samtidigt varnar IATA för att produktionsvolymerna fortfarande är långt ifrån de nivåer som krävs för att möta de politiska målen.

Branschorganisationen menar därför att investeringar i produktion måste gå hand i hand med satsningar på flygplatsernas bränsleinfrastruktur.

För flygplatserna innebär det att omställningen inte längre bara handlar om att erbjuda SAF, utan också om att skapa system där fler leverantörer kan konkurrera på lika villkor.

Omställningens nästa kapitel

Efter flera år där fokus legat på att få fram tillräckligt med hållbart flygbränsle ser debatten nu ut att gå in i en ny fas. Frågan är inte längre bara hur mycket SAF som kan produceras – utan hur snabbt branschen kan bygga de strukturer som krävs för att få ut bränslet till flygplanen.

Om flyget ska nå sina klimatmål kan kampen om bränslesystemen bli minst lika viktig som utvecklingen av själva bränslet.

Faktaruta: SAF 2026

• Global SAF-produktion: cirka 2,4 miljoner ton
• Andel av flygets totala bränsleförbrukning: cirka 0,8 %
• Flygbolagens SAF-kostnad 2026: cirka 4,3 miljarder dollar
• IATA:s målbild: SAF väntas stå för omkring 65 procent av flygets utsläppsminskningar fram till 2050
• Omkring 20 nya kommersiella SAF-raffinaderier bedöms behövas för att möta kommande efterfrågan