Qatar – bedrövligt dåligt.

Igår kväll landade vi tillbaka efter en asienresa med Qatar Airways, ett bolag som benämner sig själva som “femstjärniga”. Jag har ingen aning om vart de lyckats gräva fram sina stärnor men kanske är det..

– Hysteriskt obekväma säten men minimalt benutrymme (värst på 787, lite bättre på andra maskiner)?
– Filtar i hakklappsstorlek?
– Kuddar som mer liknade grytlappar?
– De 90 minuterna det tog besättningen att rulla ut en dryckesvagn?
– Timmen de lät oss sova efter att ha dukat av middagsbrickan innan de började tända upp för frukost?
– Alla fantastiska PA:n som besättningen 24/7 plågade oss med på minst tre språk?
– Den nästan oätliga maten (den ut från Arlanda var allra värst)?
– Det usla utbudet av filmer som mest bestod av gamla uttjatade klassiker?
– Nybörjarpersonalen där ingen sade sig ha jobbat över ett år?
– Mardrömsköerna till säkerhetskontrollen i Dohas transit?
– De vidrigt äckliga toaletterna på flygplatsen i Doha?
– “Nöjet” att ett gråtande barn leta efter en toalett som inte såg ut att vara helt nedkissad?
– Dohas och Qatars “taxfree” som innebär högre priser än både NK och Systembolaget?

Det fanns två bra saker. Ett lågt biljettpris. Flygplan som aldrig var mer än halvfulla trots högsäsong.

Femstjärnigt? Glöm det! Fick mer känslan av att Qatar Airways var ungefär som Aeroflot var på 80-talet och att Qatar var det nya Moskva för världens lågprisresenärer.