Hur många av er har betalt TR?
Av de bolagsfarare som sitter och läser här, hur många av er har finansierat egen Typerating? Vilken kärra och hur gick de sedan?
PS endast seriösa svar, vill inte ha kommentarer som “ni som betalar förstör marknaden” och Dyl.
svar
Vilken ynnest att se att fler riktiga flygare delar med sig av sitt liv och leverne i detta forum.
Jag känner mig i det närmaste påtvingad att dela med mig fler av mina flygerfarenheter.
Ja du Jani, även jag kännde kallet att försvara kronan och riket på den tiden det begav sig. Min karriär i vapnet blev dock kortvarig. Mönstringsförrätare, Jansson tror jag bestämt han kallade sig, hyste visst agg mot vårt fina vapen och det var på ren djävulskap han skickade mig till Ljungbyhed – trots att jag då detta bekom sig fortfarande led sviterna av en nästan helt förlorad vänsternäve.
Väl på flygskolan uppdagades dock mitt handikapp under ett av de första flygpassen (som skedde i DK – vilket står för DubbelKommando), då jag ej kunde nedbringa landningsstället på den J21:a vi hade övat branta svängar med. Flyginstruktör Pedersen (av danskt påbrå) avfyrade sin katapultstol precis innan vår nedkomst och landade sedermera i en busskur strax utanför flotiljområdet. Som tur var skadade varken jag eller Pedersen oss allvarligt. Men Löjtnant Svedberg utdelade reprisalier i form av kökshandräckning för Pedersen.
Själv kunde jag ju varken skala potatis eller framföra en flygmaskin. Jag skickades under tystnad hem till mor och far utan vingar och ett sargat självförtoende.
Ja ni vänner, som flyginstruktör Pedersen skrev på vykortet som kom mig till hava strax efter min hemkomst från Ljungbyhed: “Vänd dig inte om, se frammåt och blicka aldrig bakåt”..
Trevlig helg
/Tord
Ytterligt intressant leverne Tord! Jag häpnar vid blotta tanken på ditt livs historia. För att ånyo återknyta till ämnet angående typerating, så vill jag bidraga till tråden med min egen amsaga.
Själv tillhör jag den gamla sortens aviatörer, det vill säga den militära sorten. Å jo, jag var i Vapnet 1968-77 och begagnade där både 35:an och 37:an enligt gällande reglemente. Efter avlagt lärdomsprov i det finska språket vid Pålsböle folkhögskola så sökte jag mig sedermera till Svenska Aeroplan AB för att bistå med mina kunskaper i utvecklingen av Saab 340, mest känd som Fairchilden. Ett par år och utbildningar senare, då jag som gammalt flygaress fick förfrågan om att framföra Fairchilden i diverse tester, tackade jag genast, utan minsta tvekan, ja.
Jag fick mig några fina år där i tätorten på Östgötaslätten, och inte minst i Fairchilden. Ett par år i Amerikas Förenta stater hann jag även med, innan det var dags att företa den sedan länge förträngda resan mot Europa och Sverige, enkom för att göra upp med det förflutna.
Men lyckan kommer och lyckan går.
I oktober 92 gick något snett, och jag hamnade under towing-trucken på Leeds Bradford, varpå jag miste synen på höger öga, samt blev något sned i höften. Numera jobbar jag bara deltid på ett medelstort bolag i södra Europa, och bedriver viss skolning.
Kära vänner, låt mig sprida någa visdomsord;
Har man störtat från regnbågen, så har man åtminstone varit på regnbågen!
Fridens liljor!
Jani
Ja du Tor, man kan lätt tro att du lutat dig mot ett nymålat staket, ränderna vill inte gärna gå ur. Det ärtill yttermera visso en fröjd att få ta del av din historia. Tänk att även jag började min karriär på ett flygfält, inget skarpnäck visserligen men nog så gott.
På en havreåker norr om Sala bedrev patron Johansson flygövningar med en gammal Tiger Moth. Där fick jag luft under vingarna för första gången i mitt liv efter att jag klämt fingrarna i patronens höjdstyrverk och den senare fick med ilfart flyga mig och mina sargade fingrar till uppsala lassarett. De stunder jag var vid medvetande under denna luftfärd har för evigt färgat mitt val av yrke.
Även jag fick ett smeknamn efter den incidenten, patronen kallade mig kort och gott för “Tummen”, då det till dags dato är det enda som består av min vänsternäve.
Ja, jag kan berätta många historier från mitt flygarliv, men tiden på havreåkern är nog den jag minns med störst glädje. Kärleken mellan en gammal enslig flygpatron och en ung brådmogen pojke är något speciellt..
Jag kan bara flika in ett par visdomsord i detta sköra ämne, något patron Johansson en gång sa till mig en varm augustikväll i hangaren – “det finns en tid och en plats för var och en av oss och svalan lägger inte ägg i andras bon..”
Begrunna dessa visdomsord och lägg nu inte fler vedträn på denna eldiga debatt.
/Tord
Tor Hammare, My man! 🙂
Detta är ett ytterst intressant ämne att diskutera eftersom åren bara passerar utan att man märker det. Ibland känns det som att jag har varit ute och plockat bär allt för länge i den härliga blåbärsskogen. Utanför skogen har det hänt saker som inte ens djuren har märkt, trots deras olidligt duktiga hörsel i vissa fall. Speciellt haren.
Om jag får den äran att berätta hur det borde gå till så gör jag det. Jag blir faktiskt mörkrädd när jag ser varåt flygvärlden faller. Neråt.
När jag var en liten pojke, endast 12 år, var jag ytterst fascinerad av fåglarna och fantiserade om att en dag få bli en liten sparv. Inte att jag skulle förvandlas till den men helt enkelt ha dess egenskaper. Detta var på 50-talet och om man kom med sådana inlägg i debatten hörde man inte hemma nånstans, inte ens hemma. Så min fina far, trots sin oro, skickade iväg mig till flygfältet på skarpnäck på lite småjobb. Jag fick klippa gräset och brygga kaffe till flygarna. Ibland fick jag hjälpa till att putta flygplan eller rent utan skjuta ihjäl fåglarna som byggde bon i hangaren. Märk dock mycket väl att jag är en god djurvän och gjorde endast detta på grund av att jag såg upp till dessa flygande vuxna män. De kallade mig Svaldöden. När jag hade avlivat den 20e svalan blev dem så imponerade att de ville bjuda mig på några flygningar. Jag tackade ja så klart. Det var få små seniga pojkar förunnat att få flyga med dessa riktiga aviatörer till populära män.
När jag var 15 år hade jag mitt segelflygcertifikat i handen och bringade respekt i även de mest erfarna fältflygarna. Nu hade jag även kolliderat med 4-5 fåglar som de hängde upp i snören utanför hangaren i hotelsens syfte.
Det var så min karriär startade.
Resten är historia men jag har aldrig behövt betala någon så kallad “rating” som så många gör. Försvaret antog mig när de såg mitt mod och mina heroiska insatser på skarpnäck. Sen har det bara rullat på som en kula i nedförsbacke.
Det finns för många Vargar i skogen idag och de flesta är hungriga. Hararna kan inte gå säkra längre trots att dem har bra hörsel.
Det var allt för idag, hoppas ni har lärt er något.
Köpte en A320 rating augusti 2007 av Sabena Flight Academy efter utbildning på SPU, fick jobb på Onur Air april jobbade hela sommaren, körde wet-lease med dom i Saudi Arabien under vintern, fick jobb på Thomas Cook i feb 2009…
Jag är nöjd! =)
Mycket bra inlägg Boggie!
Flickor och pokjar..Begåvade och mindre begåvade; Ni är insnöade. Detta skulle aldrig funka i realiteten. Sverige är ett pyttelitet land rent flygmässigt. Att betala för sin utbildning är i de flesta länder en regel mer än ett undantag. Att eliminera övertaliga piloter på detta sätt är bara ett bittert verktyg, kanske för att ni själva sitter arbetslösa och är avis på alla de som sitter på jobb – som har gått den privata vägen, eller har jag fel? Hur ser det ut i USA? Skulle man kunna applicera eran genialiska idé på denna marknaden?
Förstår ni vilken organisattion och vilka pengar som skulle behövas om ni skulle få er vilja igenom? Vad händer om SAS går under? Ska staten då fortsätta att punga ut pengar till elever som sedanbörjar jobba utomlands?
Tänk om er bitterhet kunde omvandlas till kreativitet och visioner, då kanske ni hade haft flygjobb idag.. Lycka till! 😉
Om man startar ett företag och tror på sin affärsidé så kan man inte belasta sina anställda med investeringskostnader när det ser tungt ut. Om man nu gör det så borde den anställde då också få ta del i vinsten. Jag undrar vad bolagen har för affärsidé mer en att få ett positivt resultat.
Om man inte kan få kunden att betala så verkar det vara en osund ide att få den anställde att betala, men det är väll en del av framgångssagan hos många lågprisbolag.
En intressant tanke. Men förutom Sverige så hör de väl mer till undantag än regel att få utbildningen betald. Och jag stödjer nog utvecklingen på att man ska kunna betala utbildningen om man så nu önskar. Privatiseringen för utvecklingen framåt där företagen konkurrerar med varandra istället för att falla in i någon lunk och nöja sig med: “Fungerade det igår så fungerar de idag…Fungerade det för tio år sedan fungerar det imorrn”.
Och som nu verkar utvecklingen gå mot att utbildningskostnaden även innefattar en TR som eleverna bekostar. Är väl inget konstigt med det egentligen.. För inte allt för många år sedan var det ju företagen som skulle betala för MCC:n. IDagens läge är det ett annat ljud i källan.
Jag tror inte man behöver vara ett geni för att inse att i framtiden kommer piloterna att få betala för än mer kostnader. Ordet “Seriösa” bolag som tycks återkomma gång på gång kommer att vara ett minne blott. För att dom ska kunna kunkurrera med andra bolag krävs nedskärningar och besparingar. Att lägga över dessa kostnader på piloter är ett allternativ som fler anammar.
Tror dessto mer på att lämplighetstester. Är helt övertygad om att gemene man som flyger med bolagen som passagerare tror att piloterna gått igenom rigorösa tester. Är likaså rätt säker på att gemene man skulle betala mer för en resa med ett annat bolag om de visste att just dessa piloter har genomgått dessa tester. En Svensson må vara snål.. Men inte dum om lille Erik på 3 år är med i bilden. Att ha tester som ett krav kommer att höja standarden på pilotyrket och samtidigt minimera antalet. Det känns som en mer tänkbar lösning att genomföra dessutom
Well put Mr T-bone!
Applåderar för T-bones inlägg! Tycker han slog huvudet på spiken:)
Många här är upprörda över att vissa piloter är villiga att betala sin TR för att få jobb. En TR kostar väl mellan 150 000 och 270 000 (inkl. studsar) beroende på typ.
Att betala sin egen utbildning kostar väl mellan 500 000 och 700 000.
Om det är något som förstör denna branschen är det väl isf att man, till skillnad från de flesta andra kvalificerade jobb, betalar sin egen utbildning. Här rör det ju sig om betydligt större summor än för en köpt TR!
Min åsikt är att man enbart borde ha en väg till att bli pilot, och denna ska vara statligt finansierad, precis som utbildningar till socionomer, civilingenjörer, lärare, civilekonomer mm. Givetvis skall antalet platser vara dimensionerat efter den långsiktiga efterfrågan på piloter. För att komma in på utbildningen gäller det att prestera bra på tester och intervjuer. Pengar i plånboken eller viljan att ta stora lån skall vara helt oväsentlig.
Genom att bara ha en utbildningsväg så kommer det inte finnas för många piloter på marknaden och då kommer det inte finnas någon som är villig att betala för TR!
Det här verkar ju fungera relativt bra i andra branscher, så varför skulle det inte fungera även i pilotbranschen?
Någon som vet vad SPF/PFs officiella hållning är i frågan?
Flygbranschen är horeri, detta gäller inte bara för er piloter. ALLA får i början jobba med skit avtal/förhållande och eventuellt betala TR/utb/verktyg mm.
Förjävligt… ja.
Verklighet… ja!
Just “dessa” tester någon nämnde tidigare i texten handlar väl mer om att försöka lista ut om vederbörande kan fungera i en situation med hög arbetsbelastning.. Tex vid ett nödfall som inte är en del av av den dagliga rutinen. Personen ifråga kan ju vara så överbelastad att glömma flyga planet.. Tappa fokus på instrument osv osv. Det gör ju säkerligen någon som även genomgått dessa tester men möjligheten att denne ska reda ut det hela känns som den är större.
Och om nu sådana lämpligheter skulle införas så bör det ju ske i steg.. Alla cpl tagare efter 2012 eller dylikt, där de andra har “farfarrätten” att slippa som med radiobehörigheten. Man kan tycka att de svenska piloterna då borde bli mer konkurrenskraftiga gentemot den övriga världen snarare än tvärt om.
Eller jag kanske har helt fel?
Kam och kanske..: Det är ett orelalistiskt scenario. De privata skolorna skulle gå under och marknaden i USA skulle expandera KRAFTIGT! detta skulle aldrig gå att tillämpa i USA. Det är ju inget överdrivet svårt att flyga flygplan… Det handlar inte om att lyckas på tester, det handlar om att ha en sund inställning till det man håller på med och framför allt en stor aptit av sunt förnuft och mognad.
Man ska inte ha en mer komplicerad syn på saker än nödvändigt.
Det har varit ett faktum sen den första Piloten gick på jorden! 😉
Piloter är nog den gnälligaste formen av människor jag någonsin träffat på.
Ja, idag behöver man göra tester in till vissa skolor för att komma vidare, och även många flygbolag har tester som dom gör innan dom anställer en pilot, gäller i vilket fall de seriösa bolagen som betalar TR. 🙂
När jag gjorde testerna som gav mig mitt nuvarande jobb har jag dock svårt att se framför mig exakt vad dom hade att göra med att vara trafikpilot, kändes mer som man gjorde något prov för att bli professor / stridspilot.
T.ex. Hur många gånger måste jag sitta och göra 5 – 6 saker samtidigt? Visst kan det vara stressigt i cockpit, men inte sitter jag och lägger patiens, räknar från 98 och bakåt med 7, svarar på frågor från Gustav Vasas tid och lyssnar på lotto rader samtidigt…. njä! Mer prata i radio, titta på instrument, var/vart/hur ska jag…..
Dom behöver bli bättre, mer relevanta.. min åsikt dock.
