DE-DEM-DOM
Hej, hittade det här på nätet, tror att en del användare här kan ha glädje av att läsa detta…
“Först ut av de vanliga språkfelen i det svenska språket är de, dem och dom, tre ord som ofta förväxlas. Dem orkar inte läsa längre, för dem får ont i ögonen. Ja, det gör ont att se sådana kontruktioner i annars välskrivna texter – närapå så ont att det talspråkliga dom är att föredra. Men vad är det då för skillnad mellan de, dem och dom? Och när ska man använda vad?
De är ett pronomen i tredje person plural, grundform.
De såg mig.
Talspråk: Dom såg mig (mej).
Det vill säga, de fungerar som subjekt i meningen; det är de som gör något i meningen, som agerar i meningen.
Dem är ett pronomen i tredje person plural, objektsform.
Jag såg dem.
Talspråk: Jag såg dom.
Det vill säga, dem fungerar som objekt i meningen; det är dem som utsätts för subjektets agerande, dem är passivt i meningen.
Alltså: Jag såg dem och de såg mig.
Inte: Jag såg dem och dem såg mig.
Inte: Jag såg de och de såg mig.
Möjligen: Jag såg dom och dom såg mig.
Dom är alltså endast talspråk (även om en del använder det även i skrift), och kan användas istället för både de och dem. Är man osäker kan man alltså ta det säkra före det osäkra och använda det talspråkliga dom, visserligen på bekostnad av stil men åtminstone hyfsat grammatiskt korrekt. Men snälla. Försök iallafall inse att det är en skillnad mellan subjektet och objektet i en mening, och anpassa pronomina därefter.”
svar
1 och liknande number samt bokstäver i de korta valörerna är nog ett vandringnick här på flygtorget. Således har jag ingenting med den andre personen att göra som startade den tråden.
Jag förstår helt och hållet de andra textförfattarnas inlägg och argument och tror att du likaså gör detta. Även om du springer på meningsuppbyggnader och stavfel. Till skillnad från dig så förbiser de övriga läsare med dessa brister. Att inrikta sig på skrivregler är inte forumets mål och tror man bör fokusera på budskapet, även om det sticker till i ögonen.
I övrigt tycker jag dina texter (RA) är rätt grovjobbade att slugga sig igenom. De må vara korrekt uppbyggda men där budskapet försvinner i grötigheten. Det gör således att man tappar intresset.
Nej, jag är inte Ylva Johansson.
Att skriva fel för att man har bristande kunskaper borde inte heller vara något man ska ha överseende med. Det ser inte heller intelligent ut att försvara detta…
Synd, att du inte inser att det krävs vissa regler när man ska kommunicera för att man ska kunna förstå varandra. För bara några minuter sedan försvarade jag just dig när du i en annan tråd, som trådstartare fick ett svar där en person inte hade fattat vad du skrivit. Felet var dock hennes och berodde inte på hur du hade skrivit.
Orden “de” och “dem” är INTE synonymer och ordet “dom” kan därför inte bytas bytas ut valfritt, utan regler mot endera av dessa ord .
Lika lite som att “them” och “they” är synonymer på engelska.
Detta är ett faktum och inget att diskutera.
De är inte så att du RA i själva verket är den där Ylva.
För övrigt så vill jag hälsa alla andra läsare till detta forum välkommna. Hoppas att dem likt mig ger långfingret till sådana här tramsinlägg . Dem är nog på min sida. Men dem kanske är på din RA. vem vet vad dem tycker?
Jag förstår nog inte riktigt, Bengt.
Är det inte till Ylva Johansson som du riktar ditt inlägg? Hon skriver ju i trådstarten att hon vidarebefordrar sin text från nätet. Möjligtvis kommer det från Wikipedia.
Mitt inlägg beskriver att det den nya generationens problem inte handlar om att skilja på subjekt och objekt, vilket man lätt kan tro. Det är istället ett helt nytt fenomen som uppstått i kölvattnet av dålig skolundervisning.
Ylva Johansson heter dessutom en person som tidgare var skolminister.
Tack RA för att du kopierade denna text från Wikipedia för där kunde vi inte hitta den själva.
Ja, det är jobbigt för oss som är över 25 år att läsa vissa insändare här i Flygforumet. Tack för att det finns fler som vill påpeka detta med de/dem (dom).
Emellertid vill jag påpeka följande:
Ordet “dom” är ursprungligen mycket riktigt talspråk. Som i så många fall så närmar sig tal- och skrivspråken varandra. Idag är det OK att även skriva “dom”, både enligt Svenska akademien och Språkrådet (f d Svenska språknämnden) och den yngre generationen har lärt sig detta i skolan. Dock har “dom” i skriven form en mera vardaglig prägel än de/dem. Det vet ungdomarna också. Som följd av detta har det uppstått ett NYTT problem:
Yngre personer som lärt sig skriva “dom” vill ibland nu plötsligt, när de vill höja sig stilistiskt plötsligt skriva “dem” i alla sammanhang. Det kan t ex gälla när man med eftertryck vill påpeka sin mening här på Flygforumet. De tror helt enkelt att “dem” är en finare skrivform av “dom” och skriver då detta genomgående i “finare” sammanhang.
Problemet är alltså INTE att de inte skulle kunna skilja på “de” och “dem” utan att de tror att “dem” är en FINARE skriven form av “dom” över hela linjen…
Titta på de inlägg som finns. Ordet “de” har de skippat fullständigt. Det är genomgående “dem”. De skriver aldrig “de” i fel sammanhang, vilket annars borde ha i uppstått i ca 50% av fallen.
Dessa personer lider inte av dyslexi och de är aboslut inte korkade. De har aldrig problem med “de” och “dem” på engelska. De skulle ALDRIG drömma om att skriva följande:
“I talked to they”
eller
“Them danced the whole night”
Med andra ord så har de inte några problem med att skilja mellan subjekt och objekt. Det nya fenomenet att genomgående skriva “dem” är alltså istället en sorts biverkning av man har godkänt talspråksformen “dom” i skrift. Ungdomarna tycker inte att detta ord räcker till när de vill “höja rösten” i skrift. När de på grund av slarvig undervisning inte har lärt sig hur det hela hänger ihop så blir det lätt fel när de vill rätta till något som de tycker ser “fattigt” ut i skrift.
Då tackat vi språkpolisen för de orden.
