Alla trafikslag sitter i samma båt med stöd från samhället

Lena Micko, ordförande Föreningen Svenskt Flyg.

 Vi som verkar inom transportnäringen vet att alla trafikslag i olika omfattning är beroende av stöd från samhällets sida. Vi vet också varför det är så. Sanningen är att både vår välfärd och vårt välstånd är beroende av att människor kan ta sig till sina arbeten, skolor, släkt och vänner liksom till vård och omsorg och alla andra resor som behövs för att hålla det svenska samhället igång.  

Förutsättningarna ser dock väldigt olika ut i olika delar av landet. Samhället står som den yttersta garanten för våra möjligheter att resa inom den egna kommunen och mellan olika regioner. Genom den statliga myndigheten Rikstrafiken garanteras också vissa viktiga nationella trafiklinjer som inte annars skulle kunna upprätthållas; t.ex. båttrafiken till och från Gotland, nattågstrafiken till och från Norrland och flygtrafiken Torsby-Hagfors-Arlanda.

Vägar och järnvägar bekostas i huvudsak via skattsedeln. Vägtrafikanterna betalar för sitt bruk av vägarna via bensin- och andra bränsleskatter. Och ja, vi är fullt medvetna om att bara en del av de skatter som vägtrafikanterna betalar går tillbaka till vägtrafiken i form av nya vägar. På samma sätt går en del av tågresenärens biljettpris till att betala de banavgifter som tågoperatörerna erlägger för att få använda det som formellt heter statens spåranläggningar.

Flyget betalar till största delen sin egen infrastruktur, bland annat i form av flygplatser genom brukaravgifter som går direkt till den aktuella flygplatshållaren. Många av de mindre flygplatserna, kommunala såväl som statliga, går dock med underskott och är därför beroende av ett ekonomiskt utjämningssystem. En stor del av de medel som används i detta sammanhang kommer från de överskott som LFV:s största flygplatser genererar.

Om man vill, kan man rada upp en rad orättvisor när det gäller förutsättningarna mellan de olika trafikslagen. Sanningen är dock att alla trafikslag behövs för att klara olika roller i ett sammanhängande svenskt trafiksystem. Flyget är speciellt beroende av att även de andra trafikslagen kan utvecklas då ingen bara reser från flygplats till flygplats. En anslutningsresa till respektive från flygplatsen är nödvändig och den kan göras med bil, med buss, med tåg eller med en kombination av dessa.

I programmet antyddes att det kanske vore bättre, att istället för att stödja flyget i Torsby, erbjuda taxiresor till och från Stockholm. Som argument menade man att klimatbelastningen för resor med taxi skulle bli lägre än för motsvarande resa med flyg. Det kan mycket väl vara så i det aktuella fallet, men då ska man också komma ihåg att en sådan taxiresa både tar längre tid och att det statistiskt sett är farligare att färdas på vägarna än med flyg.

När den samhällsekonomiska lönsamheten för olika trafikslag beräknas ingår bland annat trafiksäkerhet, restidsvinster och miljöpåverkan. Därför måste en kalkyl över trafikförsörjningen till en viss ort baseras på en helhet och inte lyfta fram enskilda faktorer. I vissa fall kommer vägtrafiken att vara det bästa alternativet, i andra fall kommer det att vara tåget, i ett tredje fall flyget och så vidare.

I takt med att vägar och järnvägar blivit allt bättre de senaste 20 åren har också inrikesflygets relativa andel av det svenska transportarbetet gradvis minskat. Därför är det självklart fullt rimligt att, som infrastrukturminister Åsa Torstensson sade i programmet, staten kontinuerligt ser över hur man väljer att fördela de statliga pengar som varje år går till infrastruktur och trafik.

I den infrastrukturproposition som kommer i höst kommer också frågan om framtiden för det svenska flygplatssystemet att tas upp. I detta är därför den ersättning för den transportpolitiska uppgift som de flygplatser som inte kan bedrivas med företagsekonomisk lönsamhet har en viktig fråga.

Oavsett vilka nivåer dessa pengar fortsättningsvis kommer att hamna på, är det viktigt att understryka att det främsta syftet med dessa medel är att på det samhällsekonomiskt mest effektiva sättet uppfylla det övergripande målet för transportpolitiken. Nämligen att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet.

Om vi menar allvar med att detta ska gälla hela landet vore det dumt att hastigt dra undan olika slag av statliga medel som ytterst syftar till att ge olika delar av landet lika förutsättningar för sin utveckling om inga andra alternativ finns tillgängliga.

Det är först när de alternativ som då ska kunna ersätta flyget på många mindre orter runt om i landet verkligen finns på plats som människor ges möjlighet att göra rationell val av trafikslag för att kunna ta sig mellan A och B. I vissa fall kommer biljettpriset att avgöra, i andra fall restiden och i ett tredje fall kan annat, t.ex. klimathänsyn, fälla avgörandet mellan bil, tåg eller flyg.

Skulle eventuella förändringar i ersättningen till flygplatserna inte gå hand i hand med att andra trafikslag kan erbjuda ett fullgott alternativ till flyget på en mindre ort, kommer pressen på kommunerna att ta på sig ett ökat ansvar för den egna flygtrafikförsörjningen att öka kraftigt.

Utanför storstadsregionerna betraktar många kommuner sin flygplats som en av garantierna för att man ska få del av välstånds- och välfärdsutvecklingen. Att man då väljer att säkerställa att flygplatsen finns kvar är då kanske inte så konstigt. Men det är inte bara kommunens politiker som fattar dessa beslut, ytterst är det kommuninnevånarna själva som vart fjärde år bestämmer politikens inriktning och kommunens framtid.

Oavsett om man bor i storstaden eller i glesbygden ser svenskarna att vi i allt större utsträckning är en del av ett globalt samhälle. Företagen exporterar inte längre sina varor till närmaste stad, man exporterar dem till alla delar av världen. Man är beroende av global tillgänglighet för att kunna stanna kvar på den mindre orten och genom det kunna erbjuda viktiga arbetstillfällen samt kommunala skatteintäkter. Innevånarna i de kommuner som har flygplatser vet att flyget idag är den del av kollektivtrafiksystemet som möjliggör globala kontakter.

Man vet också att flyget är en viktig del av det svenska kollektivtrafiksystemet tillsammans med buss, tåg, taxi och båt. Att alla trafikslagen behövs och ingen är mer viktig eller mindre viktig än någon annan.

Vi började med att säga att det är viktigt och självklart att frågan om hur skattepengar används för infrastruktur och trafik diskuteras öppet och transparent. Vi avslutar med samma påstående, men vill också lägga till att medierna i detta har både en viktig roll och ett stort ansvar att inte vinkla artiklar och inslag enligt egna värderingar, utan att leva upp till öppenhet och transparens de också.

Lena Micko och Peeter Puusepp
Ordförande respektive Generalsekreterare, Föreningen Svenskt Flyg

Anders G Högmark och John Bennet
Ordförande respektive Sekreterare, Svenska Regionala Flygplatsförbundet