Att flyga – eller inte flyga – med Maersk Air

Att lägga tidtabellerna så att man  erbjuder olika alternativ av attraktiva avgångstider istället för  att tillämpa Följa John metoden, det tycks vara för svårt för de ansvariga trafikdirektörerna. De har lyckats överleva eran från monopolets forntid till nutid genom att alltid kunna skylla ifrån sig med att det är marknadsavdelningen som inte räcker till men aldrig funderat på om tidtabellerna är felkonstruerade. Någon annan rimlig förklaring finns det inte varför till exempel Sterling går med ständiga förluster. Att flyga till och från en destination med avgångar som är anpassade efter kundens behov tillhör grundskolan i en konkurrensutsatt värld. Likaså att anpassa flygtidtabeller efter säsonger, vilket förmodligen betyder 4 – 6 olika tidtabellslägen per år istället för de bekväma sommar och vintersäsonger som monopolisterna en gång instiftat av administrativa skäl.

Men nu var det Maersk det gällde. Som sagt så flyger de – likt övriga Nordiska bolag  – i princip samtidigt vilket innebar att tre bolag flyger vid 22-23 tiden från Alicante till Köpenhamn på lördager. Till London och Tyskland kan man flyga alla tider på dygnet natt som dag.

Sålunda var Maersk räddningen när jag fick sent besked om en tid att passa. Det fanns platser för den som tålmodig lyckades tråckla sig igenom branschens förmodligen mest korkade bokningsite. Jag hade inom parantes tidigt i våras tillskrivit Maersk och framfört att deras bokningssite är allt annat än logisk och än mindre hanterlig.  Jag har aldrig förstått när man arbeta inom en bransch inte först tittar på de som bevisligen kan detta, såsom Ryanair och easyJet, innan man uppfinner ett eget hjul.

Till slut lyckades jag komma igenom och fick plats 1A. Senast nu borde jag ha fått en medalj av webbmastern hos Maersk.  Det kan ju inte vara förvånande att det finns lediga platser med en sådan bokningsite. När jag trodde jag var klar blev jag dock tveksam.- Hade jag nu verkligen bokat och var bokningen klar eller vaddå? Någon bekräftelse kom inte upp på skärmen eller  via mail. Jag skrev ut hela bokningsvägen för säkerhetsskull. – Det kan ju bli problem längre fram, vem vet, tänkte jag.

Dagen för avresan kom. Jag åkte till flygplatsen i mycket god tid för att studera hur det går till där en lördag kväll. Till London gick det flyg nästan var tionde minut när det var som tätast. Alicante är ju ingen imponerande flygplats och det är onekligen en upplevelse att se hur man snurrar runt planen på mindre än en timme när flygplatsen är överfull med passagerare.

Så öppnade Maersk sina incheckningsdiskar. Jag var onekligen först vid en annars – ännu så länge – tom incheckningsdisk. –Ni finns inte på skärmen! Jag fanns inte med! Jag skulle ha haft ett bokningsnummer och det som står på pappret jag printade ut fanns inte registrerat i datorn.
Snart var vi nio personer med liknande problem. En tillkallad supervisor satt och bubblade i sin walky talky. Det var en för övrigt jättegullig och snäll yngre dam. I ankmarsch gick vi efter en stund till Iberias biljettkontor som tittade på oss som om vi var från en annan planet.
–Var är biljetten? -Men….. försökte jag på min bästa spanska när engelskan inte ville nå fram. –Detta är en Internetbokning, det är en biljett, det står så på danska, detta är mitt bankkonto där man bokat av pengarna, vad mer kan jag göra?
Bubbel, bubbel i walky talky, wait here!  Nu har det gått närmare en timme, planet var försenat på obestämd tid, alltså ingen jäkt som tur var.

Så kom den trevliga damen med ett leende. Vi gick till incheckningsdisken, den plats jag hade bokat hade någon annan. Men det spelar väl ingen roll, jag fick en annan plats. Övriga fick också plats på planet. I incheckningen tog man mina printade papper ifrån mig med motivering detta behöver vi som biljett. Nu hade jag endast ett boardingkort.

Avresa skedde till slut några timmar försenat. Klockan 01.25 gick jag på sist av alla. Då stod det där ett mindre glatt gäng som inte kom med. Flygplanet nytt och fräscht, vänlig kabinpersonal!

Jag hann med några resor till och från Köpenhamn med easyJets linje till London. Lätt som en plätt att boka. Jag flög med Air Berlin från London till Palma, nästan lika lätt som en plätt, samt med Sterling från Palma till Köpenhamn – bra men inte lika lätt som hos easyJet. Hann även med att resa med Ryanair för 3,99 pund från London till Girona/Barcelona och med första klass Renfe-tåg i ett supermodernt TGV några dagar senare därifrån till Alicante. Den biljetten kostade 58 Euro inklusive mat och fri dricka. En annan värld sålunda, men å andra sidan har de statsstöd och det kändes bra att skattebetalarna i Spanien subventionerade min superba lunch med tillbehör.

I Skåne gjorde min vän en bokning på Maersk Köpenhamn – Alicante. Han gav upp och ringde upp Maersk och frågade om han verkligen var bokat. Snorkigt och oförstående gav personen ifråga besked om att det skulle kosta extra om man ringde men för den här gången skulle man göra ett undantag, visst var han bokat. Till hans stora förvåning kom det sedan en biljett med  posten! Är dom helt från vettet på Maersk?

Själv ville jag prova på Snowflake. Det måste vara en tävlan mellan Snowflake och Maersk i att komplicera för kunder som bokar via Internet. På planet satt jag längst fram vid fönstret. Jag bad värdinnan om hjälp med en pappersnäsduk att snyta mig med eftersom personerna intill mig satt och sov. –Vad skall du ha den till? var den intelligenta motfrågan. –Att snyta mig i! –Där ligger toaletten du får hämta själv. Ridå.