Flygbranschens prognos 2026
Rekordvinst – men fortfarande småpengar per passagerare
IATA räknar med att flygbolagen tillsammans gör 41 miljarder dollar i nettovinst 2026, den högsta nivån någonsin. Samtidigt är nettomarginalen kvar på 3,9 procent – och vinsten per passagerare landar på 7,90 dollar.
För flygbolag, med höga kostnader, starka fackföreningar och ambitiösa hållbarhetsmål, är detta inget abstrakt resonemang. Det är vardag.
Willie Walsh sätter fingret på paradoxen:
”Apple tjänar mer på att sälja ett mobilskal än vad flygbolag tjänar på att transportera en passagerare.”
Europa starkast – men Norden spelar sitt eget spel
Europa pekas ut som den region som levererar störst absolut lönsamhet 2026. Mycket drivs av lågkostnadsbolagens dominans och stark efterfrågan på intraeuropeiskt resande.
Framtiden för Norden ser också ljus ut: SAS fortsätter balansera nätverksambitioner med kostnadsdisciplin, Finnair rider på Asientrafik, men är extremt känsligt för geopolitiska svängningar, samtidigt som Norwegian växlar upp på hemmaplan genom integrationen av Widerøe, med målet att bli Nordens mest effektiva och stabila alternativ.
Fulla men äldre flygplan
IATA spår rekordhög kabinfaktor på 83,8 procent under 2026. Flygbolagen fyller planen – men har svårt att få nya flygplan levererade.
Globala leveransproblem gör att världens flygplansflottor nu når en historiskt hög snittålder på nära 15 år. För de nordiska bolagen, som länge profilerat sig genom att flyga världens yngsta och mest effektiva maskiner, innebär leveransförseningarna en farlig flaskhals. När nya, bränslesnåla flygplan fastnar i fabrikerna tvingas bolagen behålla äldre maskiner längre än planerat – en dyrköpt bromskloss för både klimatmål och underhållsbudgetar.
Men faktum är att Norwegian har en av världens yngsta flygplansflottor med Boeing 737 medan SAS har genomfört en massiv förnyelse (särskilt med sina Airbus A320neo). Finnair har en något äldre flygplansflotta, främst på grund av deras äldre kortdistansflygplan (A319/A320).
Fraktflyget – den tysta vinnaren
En av rapportens mest intressanta punkter är flygfraktens styrka. Trots svag världshandel är flygfrakt fortsatt en stark marknad, drivet av framför allt e-handeln. Här finns också en nordisk koppling. Arlanda Cargo City, Gardermoen och Helsingfors har alla positionerat sig som viktiga noder för fraktflyget.
Regler, skatter och hållbarhet – Europas egen bromskloss
IATA är ovanligt tydlig i sin kritik mot Europa, särskilt vad gäller kraven på SAF-bränsle som skapar orimliga krav på flygbolagen. Att SAF bara väntas stå för 0,8 procent av bränsleanvändningen 2026 är en kalldusch – särskilt för nordiska aktörer som investerat både politiskt och ekonomiskt i omställningen.
En bransch på hög höjd
Flygåret 2026 ser ut att bli en historisk milstolpe, men Willie Walshs liknelse med mobilskal påminner oss om branschens skörhet. För de nordiska flygbolagen väntar en tid där de måste bevisa att de kan kombinera ekonomisk rekordvinst med de tuffaste miljökraven i världen. Men med en flotta som är betydligt yngre än det globala snittet kan Norden fortsätta att positionera sig som flygvärldens samvete – där lönsamhet, ansvar och långsiktighet inte ses som motsatser, utan som ömsesidiga förutsättningar.
Kommentarer
Fick fram följande statistik på nätet, det verkar väl sannolikt? “Norwegians flygplan har en snittålder på runt 4–5 år medan SAS ligger på en snittålder runt 9 år. Finnair är ”åldringen” i gänget med ett snitt på ca 14 år.”


