Flygtekniker bygger skola i Afrika

Offentliga sektorn saknade pengar, lärare, läkare och statligt anställda fick inga löner. I detta kaos som uppstod fick barnen ingen utbildning och ingen ljusning fanns i sikte. En guineansk vän tog kontakt med mina föräldrar och vädjade om hjälp med att starta en skola.
Sagt och gjort, inget är omöjligt med mycket vilja och en massa kontakter. Jag tog på mig ansvaret som webbmaster och videoproducent, och mina föräldrar står för myndighetskontakter och administration. Vi har begränsat oss geografiskt till ögruppen Bijagós utanför guineanska fastlandet. Detta för att det har varit den mest bortglömda platsen för alla internationella insatser inom utbildning och vård. Öarna ligger ungefär 60 sjömil från fastlandet, det är lika långt som från Göteborg till Skagen.

Transporterna sker med kanoter och tidvattnet är en avgörande faktor för när man kan åka, strömmar på 6-7 knop är inte ovanligt. 4,5 meter skillnad på hög och lågvatten gör det bökigt att komma in och ut på många ställen i mangrove kanalerna.
Skolverksamheten bygger på lärarfaddrar, det vill säga att en svensk person betalar lönen för en lärare i Guinea-Bissau. Det kostar 250 kr/månad och täcker en hel lärarlön. Vi har just nu sju lärare, en sjukvårdare och fyra anställda på administrationen. Detta är tredje året som det rullar på och nästan 300 elever kan gå i skola på två öar. Första permanenta skolan är under uppbyggnad och beräknas vara klar om en månad. Detta är ett stort steg för eleverna som framöver kan gå i skolan även under palmbladshyddorna kollapsade av dom kraftiga regnen.

Vi arbetar för att alla ideer skall komma från afrikanerna på plats, och vi går tillsammans genom budgeten och ser om det kan genomföras. Finns det möjligheter så kör vi tills allt är klart och nästa delsteg kan påbörjas. Vi sponsrar från Sverige med pengar för material,personalkostnader för lärare och sjukvårdare. Vi har även en sjukstuga med en sjukvårdare, han har redan visat sig ovärderlig genom att han lyckades hejda en kolera epidemi som hade börjat bryta ut på en av dom mest avlägsna öarna i ögruppen. Resurserna är knappa och dom gör så gott dom kan, vi mötte en 10 årig pojke i en by som hade brutit armen,eftersom det inte fanns något gips hade sjukvårdaren tillverkat ett gips av palmblad och bambupinnar för att stödja frakturen. Det verkade läka fint och pojken lekte som vanligt med sina kompisar. Jag bytte min lysdiodsficklampa med sjukvårdarens gamla slitna ficklampa, som bara glödde lite svagt. Han trodde jag skojade med honom när jag sa att jag ville byta. När han fattade att jag menade allvar spred sig ett brett leende och han blev lika förtjust som ett barn på julafton. Han berättade för tolken att han vid ett flertal Personal och lärare på EAN organisationen som driver skolorna och administrationen på plats. tillfällen fått sy och operera i enbart ljuset från stearinljus och månsken, och att nu skulle det bli andra bullar!

Nu börjar jag bli långrandig vid tangenterna och får avsluta denna artikelom ett skolbygge i Afrika men jag vill bara avsluta med att; hur j-vligt det än kan vara på jobbet med avvisningar, stelfrusna fingrar och skydrol i ögonen, så finns det alltid någon som har det värre! Jag är glad att jag är där jag är och kan välja vad jag skall göra med mitt liv.
När det stretar emot att gå till jobbet, tänker jag bara på hur det hade varit att inte ha någonstans att streta, då går det mycket lättare. Och att jobba med en skola i Afrika är nog det mest givande man kan syssla med!
En slutsalva för att propagera för skolprojektet också Här i Sverige söker vi nya faddrar och informerar om utvecklingen av skolan på olika föredrag och seminarier. Vill du veta mer eller bli Lärarfadder kan du gå in på hemsidan www.canogo.org Och som sagt Keep them flying!