Ju-52 Concorde

Concorden 001 som flög första gången den 2 mars 1969 i Toulose Frankrike. 1 oktober 1969 för första gången i överljudsfart!
Concorden för övrigt det enda trafikflygplanet i världen som hade efterbrännkammare (ebk) på sina motorer. Detta gav de stora Rolls-Royce/SNECMA Olympus 593 motorerna en dragkraft på 17.260 kp/styck. Nu användes ebk sparsamt då bränsleförbrukningen blir mycket hög. På  en tre-timmars flygning mellen Paris-New York mellan 9-15 minuter. Vid start och när man passerar ljudvallen.

Max marschfart var 2.300 km/h vid 17-18.000 meters höjd. Max startvikt 181 ton. Längd 62.1 meter och spännvidden 25,6 meter.

Totalt byggdes 20 st Concorde , två prototyper , två förstadiemaskiner och 14 stycken som gick i tjänst hos British Airways och Air France.

Ur flyghistorisk synpunkt var år 1969 mycket intressant. Concorden flög som nämndes 2 mars 1969 , Boeing flög för första gången sin Boeing 747 Jumbojet 9 februari 1969 och Neil Armstrong landade med sin månlandare “Eagle” den 20 juli 1969 och uttalade de bevingade orden: “That’s one small step for a man, one giant leap for mankind”. Var och en av dessa händelser kom att påverka oss och flygvärlden på ett eller annat sätt!

Efter att sett Concorden landa dags att åter bussas in och få mer info om Concorde av Europachefen för Air France. Efter detta en härlig fransk lunch med champagne.

Nästa punkt på programmet var att få besöka och se Concorden vid den gate den parkerat. En mycket intressant upplevelse att få gå “husesyn” på denna berömdhet och att träffa besättningen. När du bordar Concorden slås du av hur långt det är fram till cockpit. Hos en MD-80 eller Boeing 737 har du den direkt innanför dörren till vänster om du bordar genom främre ingång. Här var det en flera meter smal gång fram till den spetsiga nosen.

Spetsigheten och den uppfällbara nosen ett måste på grund av den höga farten och värmefriktionen i aluminiumen som uppstår. Vid nosen 100-120 grader beroende på fart. Att Concorden dessutom blir ca; 25 centimeter längre vid full fart låter märkligt men aluminium utvidgas vid värme. Detta betydde att all utrustning , säten , skåp m.m. vilade på rullar under mattan/golvet. Flight engineer kunde lätt sticka in hela handen mellan väggen och sina instrument i maxfart på hög höjd men fick inte in ett frimärke när kärran stod på marken.

Kabinen var som sig bör mycket lyxig då allt ju var första klass. Väldigt små fönster för att få en så stark strukturell kabin som möjligt beroende av det stora trycket på utsidan och en väl fungerande tryckkabin. Skulle man “ramla ut” på 18.000 meters höjd kokar blodet omedelbart på grund av det omgivande trycket!

Maten ombord matchade vilken lyxkrog i Paris som helst. Gåsleverpastej , iransk kaviar och champagne m.m. Servicen outstanding för sin tid. Mittgången var väldigt trång , serveringvagnar m.m. specialdesignade för att passa in.

En dråplig händelse: jag råkade titta in på den lyxiga men ack så trånga toaletten tillsammans med en flygjournalist vad vid denne utbrister med ett stort leende , ” Å tusan , nu fattar jag varför de flyger så fort”.

En trevlig dag gick mot sitt slut , vi fick se “och höra” när Concorden lyfte från Arlanda. Ett mäktigt muller när ebk:n tänds vid starten och axar iväg upp till 400 km/h innan banändan. Kanske siesmologen i Uppsala reagerade , för det var ett mäktigt muller.

Vad vi inte hade en aning om när vi flög hem till Jönköping var att min son ett drygt år senare (1986) skulle vinna en tävling (uppsats) på Sveriges Televisions ungdomsprogram “På direkten” och 12 år gammal få flyga Concorden mellan Paris-New York på tre timmar och 20 minuter. En del av flygningen tillbringades i cockpit. En femdagars resa med Air France blev sedermera 11 minuters program på TV. Detta innebar också att pappa blev av med fartrekordet i familjen till sin 12-årige son:-)). Men som tröst stannade det ju i familjen.

När det gick undan (maxfart) med Concorden flög man en svensk mil var 17:e sekund!
Nu kommer min kufiska rubrik Ju-52 Concorde in , ett par dagar senare blev jag överraskande inbjuden av Heinz Heuer på Lufthansa i Stockholm att få provflyga Junkers Ju-52  “Tante Ju” med anledning av Brommas 50-års jubileum. Då flög jag 10 gånger så sakta som min son eftersom Ju-52 trivdes i farter i drygt 200 km/h. Vår fartskillnad blev drygt 2000 km/t.

Flyghistoriska hälsningar
Hans O Sandström
SFF-Småland