Mirakel tar tid

Publicerad den 11 september 2006

Det är nu drygt 1 år sedan som Harald Rosén fick hjärtinfarkt och vi på Flygtorget och Svenskt Flyg har bett hans hustru Birigtta berätta lite om hur han mår idag. Birgitta har skickat oss nedanstående rapport.
Redaktionen

Normala problem löser vi direkt - mirakel tar lite längre tid.

Som vanligt går Harald sin egen väg. Vad läkarna förutspådde för cirka ett år sedan, det hörde han inte och följer alltså inte deras prognoser alls. Den 16 augusti skrevs han ut från neurocentrum i Uppsala och är nu hemma i vårt nya enplanshus i Sigtuna. Sin rehabträning får han på Humlegården härstädes, ett vårdcentrum med erfarenheter från 1962.

Bilden th: Harald före sin sjukdom

Sedan i januari har Haralds hälsa förbättrats var vecka med hjälp av arbetsterapeut, sjukgymnastik och daglig träning med övrig personals hjälp. Här vill jag passa på och tala om för alla vilken underbar och kunnig personal som finns på avdelning 170 Akademiska sjukhuset i Uppsala. De är värda sin egen vikt i guld allesamman! Hos dem finns även det personliga engagemanget för patienten - något som höjer deras insatser utöver det vanliga.

Harald är lika verbal som tidigare. Hans minne är dock inte vad det varit och han blandar lätt ihop händelser från idag och igår/längre tillbaka. För familjen är det dock tydligt att han minns mer och mer samt att fysiska aktiviteter helt klart påverkar hjärnfunktionerna på ett positivt sätt. I dagarna har han fått ytterligare en assistent, Carol, från USA som han enkelt talar engelska med.

För många är en rullstol ett tecken på förlorad förmåga. För oss är den ett tecken på delvis återvunnen rörelsefrihet. En rollator kan tolkas som ett tecken på ålderdom och svaghet, men för oss är den ett segertecken! Med rollatorn kan Harald idag gå cirka 40-50 meter. Han tränar även balansen genom att gå i barren utan att stödja sig.

Det vi önskar är fler korta samtal med alla gamla vänner som kan hjälpa honom åter till hans normala flygvärld. Det kan ske genom enkla “guidningar” i samtalet. Vi har visserligen flyttat inom Sigtuna men har samma telefonnummer.

Hela familjen vill nu passa på tillfället att tacka alla Er som under detta år genom Era hälsningar burit oss fram genom en svår tid. Ni är ovärderliga!

Slutligen vill jag berätta en händelse från Akademiska som visar att Harald har kvar sin personlighet och humor:

Lisa drar Harald i rullstolen genom korridoren. De passerar ett antal dörrar och vid en av dem säger Harald:

– Jaså, de har boxning därinne.
– Boxning, säger Lisa frågande. Vad menar du?
– Ja boxning, säger Harald, det står ju det på dörren!
– Va, säger Lisa, står det boxning på dörren?
– Javisst, säger Harald, det står ju: Rond pågår.

Birgitta
den 6 september 2006

Skriv en kommentar