Piloterna på SAS lever 30 år för sent.

Konkurrensförhållanden, linjestrukturer och traditioner skiljer sig åt mellan våra länder, så alldeles självklart skall SAS dela upp sig i tre nationella bolag. 

En Volvoanställd i Göteborg och en SAAB anställd i Trollhättan är anställda enligt svenska villkor och med svenska löner och har föga att göra med moderbolagen Ford, respektive GM i USA.

På den tidigare oligopolmarknaden ägde aktörerna, inklusive SAS, tiden och dikterade skeendet. På vår nya marknad händer det saker när man blinkar och är man inte vaken försvinner man lätt.

Nu vill SAS göra det högst naturliga, att marknadsanpassa sina tre huvuddelar och göra dem flexibla och snabba nog på en krävande marknad där konkurrenterna hugger en i hälarna.

Uppdelningen är redan gjord för all övrig personal, med vissa undantag för långlinjerna där samma behov inte finns. När så piloterna skall följa den väg som arbetsgivaren begär och som övriga anställa accepterat, då strejkar dom.

Arbetsgivaren har fastställt att självfallet ändras inga villkor i kollektivavtalet så länge de inte omförhandlas. Så varför strejkade dom till stora skador för sitt eget bolag och sina kunder? För att arbetsgivaren kanske någon gång i framtiden skulle föreslå förändringar som skulle kunna uppfattas som negativa? Ja säg det, vem som helst kan alltid bygga upp skräckliknande luftslott i sin egen värld. Det är få förunnat att kunna skåda in i framtiden, så varför ta ut problem i förskott som inte ens arbetsgivaren känner till.

Några bra tips för överlevnad är att inte leva i det förflutna, utan i stället snabbt vara anpassningsbar och sist men inte minst låta bli att såga av den gren man sitter på