Svar från Näringsministern om regionalflyget

-Låt mig inledningsvis understryka att jag delar Anders G Högmarks far­hågor vad gäller den svåra ekonomiska situation som många flygplatser i Sverige idag befinner sig i och vilka konsekvenser detta medför för den regionala tillgängligheten. Regeringen är väl medveten om flygets strate­giska betydelse för företagen likväl som för de kreativa miljöerna kring universitet och högskolor oavsett var de finns i landet. Jag vill därför peka på vad regeringen gör, och avser göra, för att underlätta för regio­nalflyget.

 Den 20 december 2001 beslutade regeringen att införa allmän trafikplikt på 10 inrikeslinjer. Vidare beslutade regeringen den 10 januari i år att uppdra åt Rikstrafiken att upphandla flygtrafik i de fall ingen trafik kommer till stånd på kommersiella grunder på dessa linjer. Det är reger­ingens bedömning att en upphandling av regelbunden lufttrafik på dessa linjer, i avsaknad av alternativa resmöjligheter med rimliga restider, är väl motiverad för att säkerställa en acceptabel tillgänglighet och främja en positiv regional utveckling.

 Luftfartsverket har i en utredning från i november 2001 angående inrikesflygets marknadssituation dragit ett antal slutsatser, bl.a. att flyg­bolagens bonus­program och bristen på attraktiva ankomst- och avgångs­tider på flygplatserna utgör inträdes­hinder som hämmar en effektiv konkurrens på inrikesflygmarknaden. Vidare pekar man på bristen på flygplatskapacitet i Stockholmsregionen som medför allvarliga konse­kvenser för flygtrafiken i hela landet. Verket har också analyserat och föreslagit åtgärder som mer konkret tar sikte på det regionalpolitiska perspektivet, exempelvis utvecklandet av ett analysverktyg för att pröva behovet av att inrätta ytterligare linjer med allmän trafikplikt.

Luftfartsverkets utredning och förslag är f.n. föremål för beredning i regeringskansliet och min avsikt är att snarast återkomma i denna fråga.

 Inom ramen för EU-arbetet har förhandlingarna angående revideringen av den s.k. slotsförordningen inletts, dvs. de regler som styr fördel­ningen av flygbolagens ankomst- och avgångstider vid överbelastade flygplatser inom gemenskapen. Även här finns för svensk del starka regionalpolitiska intressen som jag mycket noggrant avser bevaka och agera för. Bl.a. är det viktigt att de nya reglerna stärker regionalflygets villkor i lufttransportsystemet, t.ex. genom att ge ökad prioritet för nya, mindre bolag vid fördelningen av attraktiva ankomst- och avgångstider.

De kommunala flygplatserna får idag ett årligt ekonomiskt stöd i form av ett driftbidrag. Detta stöd kommer under det närmaste året att bli före­mål för en genomgripande utvärdering och jag kommer självfallet att ha all anledning att återkomma i denna fråga vid ett senare tillfälle.

 Jag vill avslutningsvis påpeka att jag i ett tidigare frågesvar till Roy Hansson den 5 december 2001 bl.a. redogjort för min syn på de ökade kostnaderna för att skydda luftfarten som en effekt av terrorattackerna den 11 september 2001. Jag skrev bl.a. att sådana åtgärder för ökad säkerhet vid flygplatser ändå bara är en del av det som samhället måste göra för att skydda medborgarna. De åtgärder som vidtas för att kunna bibehålla flygtrafiken och skydda passagerare och anställda ombord bör rimligen bekostas även av dem som har ett direkt intresse.

 Stockholm den 16 april 2002

 Björn Rosengren