Svenskt inrikesflyg är ingen självklarhet

Publicerad den 2005-06-07 00:00av Redaktionen

Så här på nationaldagen kan man ägna sig åt att fundera över Sveriges framtid. Hur skall företagen och medborgarna klara sig? Vad skall vi syssla med - och var finns jobben. När man behöver resa, hur skall de gå till och vad får det kosta?
Den transportpolitiska propositionen är försenad. Man är djupt oenig om sånt som järnvägskonkurrens och bränsleskatter. Samtidigt går vänsterpartiets transportpolitiska taleskvinna Karin Svensson Smith över till miljöpartiet. Under de senaste åren har hon - tillsammans med miljöpartiets starke man i trafikfrågor Claes Roxbergh - idogt drivit på om biltullar, högre skatter på flyg, färre flygplatser, Rikstrafikens anslag tas från flyg till tåg, och miljardrullningar går till nya järnvägar. Nu samlas alltså fler tillväxtfientliga krafter hos de gröna och då kan vad som helst hända, i vart fall om man synar partiets beslut vid den senaste kongressen, jag tror det var i Grönköping?

Peter Eriksson När de gröna nu skall kohandla med regeringen om transportproppen och budgeten får vi räkna med hårda tag. Mp har skarpa förslag från medlemmarna på många områden. På partiets kongress i Grönköping fastslog en majoritet: Ut ur EU, ett räntefritt samhälle, medborgarlön, mera friår, förbud mot djur på cirkus och – miljöskatter på flyg. Partiledaren Peter Eriksson (bilden) blev t o m förbannad och skrev ett ilsket brev. Men han vill själv stänga flygplatser, bygga Norrbotniabanan för 10 miljarder och hårdbeskatta statsjeepar (fast inte i Kalix).

Eriksson flyger och kör bil som få, så visst är det lite av hyckleriets arrogans när han framför sina visioner om det gröna samhället. Senast gällde frågan alternativa bränslen. Undrar vad Peter egentligen har i tankarna?

En annan som flyger och far med bil är miljöpartiets grundare Per Gahrton, hemma nu efter flera års flygpendlande till Bryssel. På väg till flyget häromsisten blev det dock stopp då det alternativa bränslet som utandades inte godkändes av Märstapolisen. Förre partiledaren Birger Schlaug gillar och kör motorcyklar och jag kan ge mig sjutton på att även han kör på etanol. Det är alltid någon form av konsekvens i galenskapen hos de gröna.
En av partiets chefsförhandlare Yvonne Ruwaida ertappades för en tid sedan som Riksdagens i särklass flitigaste taxiresenär. Vi får väl anta att hon valt taxiåkare med gröna förtecken.

Flagga Svensk Sverige – med kallt klimat och långa avstånd inom landet och till Europa – behöver energi och transporter kanske mer än de flesta. Men vi stänger kärnkraft och – och samarbetspartierna får som de vill – höjer kostnader för transporter. Sverige blir mer otillgängligt och jobben uteblir eller flaggas ut. De gröna jobbar hårt på att fler hinder för industrin, turismen och den fria rörligheten. Vi får alla räkna med att bli allt fattigare. Eller finns det något hopp som får flaggan i topp igen?