Uppgörelse med alla fack i Alitalia klar

Därmed har Alitalias ledning kommit en bit på väg jämfört med den situation när facken gemensamt – under ett helt års förhandlande – blockerade varje förslag där man skulle minska antalet medarbetare och tvinga den italienska staten att alla skulle bli statsanställda. När detta inte kunde genomföras så krävde man ekonomiska eftergifter med skatterabatter, avskrivning av lån och andra dolda subventioner. När inte detta heller kunde genomföras krävde man åtgärder där alla flygbolag som flög på Italien skulle tvingas till samma biljettpris som Alitalia ville tillämpa.
 
Till slut landade man i en situation där alla av facken anvisade vägar var stängda och det enda som återstod var en förhandling om att minska en alldeles för stor personalstyrka alternativt nedläggning av flygbolaget.
 
Med nattens uppgörelse har man minskat ned den totala personalstyrkan med dryga 2.500 medarbetare av de 5.500 som bolagets ledning krävde. För bolagets del börjar nu allvaret med alla detaljer i nedbantningen. Facket är nu på staten igen och kräver högre ersättning från arbetslöshetskassan samt högre pensioner, bland annat för de 100 piloter som nu skall förtidspensioneras.
 
Alitalia har från årsskiftet och fram till förra veckan en upplupen förlust på ca 400 miljoner Euro vilket betyder en helårsförlust på minst 600 miljoner (5,5 miljarder SEK) med avdrag för 110 miljoner som man räknar med att besparingen skall ge detta år.
 
De av EU godkända 400 miljoner Euro som ett lån från aktieägarna innebär i praktiken att den italienska regeringen måste tillskjuta hela beloppet då de övriga aktieägarna sagt ifrån i ett tidigt skede. Varför de har gjort så? Svaret enkelt; Bolaget behöver minska sin personalstyrka med 11.000 medarbetare från dagens 22.000. Lånet som Alitalia nu får för att klara löpande drift räcker bara fram till en bit på nyåret år 2005.
 
Därefter är man tillbaka i samma situation som nu med ett flygbolag med för mycket personal på alla positioner, dåligt utnyttjande av flygplanen samt för låg beläggning. Analyserna av företaget som har gjorts av två självständiga expertgrupper har i stort sett samma uppfattning om vad som måste ske för att få bolaget på fötter. Men få av dessa åtgärder har man börja ta tag i. Det är som att ge en mycket sjuk patient en Aspirintablett istället för en ordentlig vård.
 
Det blir nu stilla runt Alitalia ett tag. På nyåret kommer dock bolaget åter i rampljuset, något som inte alls ovanligt med denna typ av saneringar i den Italienska, statsägda företagsgruppen. Tragiskt är att man spelar schack med tiotusen medarbetare som insats från ett starkt fack som vill införa ett systemskifte bort från allt vad som heter marknadsekonomiska värderingar. I detta avseende finns det många likheter med svenska Transportarbetarförbundets skramlande med strejkvapnet hemma i Sverige.