Airblue, ett lyckat experiment

Publicerad den 27 september 2005

I Pakistan bor det 155 miljoner människor, en siffra som skulle göra varje marknadsavdelning på ett flygbolag i Europa rusig av lycka. Haken är bara den att enbart 30 miljoner kan läsa och skriva och av dem är bara 5 miljoner i marknaden för att flyga, privat eller i jobbet, färre än i Sverige med andra ord.

Medan Ryan Air kopiorna poppar upp som popcorn på en varm spis längre bort i Asien, så är detta inte alls vad som går hem i Pakistan. Nej, med en så exklusiv skara av befolkningen som över huvud taget flyger, så blir synsättet ett helt annat.

Här i Pakistan krävs en hög servicenivå, affärsklass och mat på porslin i hela kabinen. Under Amsterdamkonferensen om lågprisflyget, träffade jag marknadsdirektören på Airblue, Syed Nasir Ali. Nasir berättade att bolaget startade i juni 2004 och hade första månaden flugit 50.000 passagerare.

Airblue är ett traditionellt bolag avseende service och komfort ombord i sina tre A320, men har använt Internets alla fördelar att sänka kostnaderna. Den första månaden flög man nästan gratis med full service. Eftersom varje pakistan inom kort har talat med minst 50 andra, blir marknadsföringen att likna vid en verbal kärnexplosion.
“Så den första månadens prissättning, blev vår totala marknadsföringskostnad”, säger Nasir.
Naturligtvis är risken att om det går snett i början, så kan allt gå käpprätt……Men that’s life i Pakistan.

Airblue flyger mest inrikes i Pakistan. Karachi till Lahore eller till huvudstaden Islamabad tar 1.5 tim, medan Karachi till Peshawar längst uppe i norr tar 2 tim. I Pakistan gjordes en hel del för att skydda det nationella bolaget PIA, berättar Nasir. Bland annat fanns ett förbud för airblue att flyga utrikes under det första året. Nu har detta passerat, så trafik startade den 14 augusti mellan Karachi och Dubai, en sträcka som hör och häpna endast tar 1 tim 40 min.

Mera Dubai blir det i november från Lahore och Islamabad. Priserna ligger ca 30% lägre än PIA.s och med en kabinfaktor på 93%, har trafiken lyckats väl. Produkten har gått hem och affärsfolket behåller bagagetaggen på väskan som en statussymbol.
“Någon gång i framtiden kan vi bara hoppas att vi också kan flyga till vår stora granne i öster och då kan det bli riktigt spännande”, avslutar Nasir.