En Generaladvokats farliga skrivbordsprodukt

Publicerad den 2005-09-13 00:00av Redaktionen

Generaladvokat Leendert Geelhoed vid Europadomstolen i Luxemburg har meddelat sin förhandsbedömning till domstolens av det klagomål som IATA och ELFAA (European Low Fares Airline Association) lämnat mot EU-Kommissionens förordning om ersättningar vid förseningar och inställda flyg, /Regulation 261/94.

Bakgrunden är att IATA, uppbackade av ELFAA, vände sig till Högsta Domstolen för England och Wales med ett antal kritiska frågor angående förordningen som trädde i kraft tidigare i år. Bland ett antal juridiska spetsfundigheter fanns två huvudfrågor

1 Har förordningen gått utöver Montrealkonventionens regler för skadestånd ?
2 Är förordningens ersättningssummor vid inställda flyg och denied boarding rimliga i proportion till sitt syfte att stävja nämnda företeelser?

I det första fallet tycker Generaladvokaten att förordningen enbart kompletterar Montrealkonventionen och alltså är tillåtlig. Som han ser det är reglerna för omhändertagande av passagerarna liktydigt med “tvingande kundvård”, ett område som juridiskt faller inom kategorin offentlig rätt, vilket inte har med privaträttens skadeståndsregler att göra. Så detta är helt i sin ordning.

Det andra fallet rör de mycket höga ersättningsbeloppen för denied boarding och inställda flygningar på 250 Euro per passagerare för flygningar under 150 mil och på 400 Euro per passagerare för flygningar däröver inom EU. Detta skulle för t ex Ryan Air innebära 151.200 Euro i kompensation till passagerarna (ca 1.4 millioner SEK) för en enda inställd, fullsatt tur/retur London/Stansted – Palermo. Detta förhållande tycker Generaladvokaten är tillfredsställande. Han säger “I should like to state that the provisions of three different levels of compensation depending on the length of the flight is designed to ensure that the compensation is proportionate the inconveniance suffered by the passengers. That seems to me to be fair”

Naturligtvis pratar Generaladvokaten i nattmössan. Det faktum att Kommissionen skapat tre olika nivåer, samtliga skyhögt över rimlighetens gräns, är inget bra argument. I Ryan Air’s fall skall man jämföra tvångsbetalningen på 400 Euro per passagerare med en snittintäkt på runt 50 Euro per passagerare. Resonemanget tycks bygga på någon underlig tes om att flygbolagen tjänar pengar på att ställa in flygningar och därför lättsinnigt ställer planen på backen. Hur flygbolag med snittbeläggningar på 80% skall kunna flytta sina passagerare, får vi inte höra av vare sig Kommissionen, Parlamentet, Ministerrådet eller Generaladvokaten.

Jag kan inte förstå hur någon, inklusive Kommissionen, kan tro att det skall kunna gå att bedriva flygverksamhet under dessa omständigheter. För IATA-bolagen faller också beloppen ut vid överbokningar, något som bolagen tvingas till bland annat beroende på EU-tjänstemännens krav om att snabbt kunna omboka eller avboka sina biljetter utan någon kostnad för dem.

Låt oss alla be en bön om att Europadomstolen senare i höst inte lyssnar på sin Generaladvokat, utan att sunt förnuft kan gå hand i hand med juridik, så att inte en viktig transportsektor sätts i fara.

Skriv en kommentar