Har vi en konkurrenskraftig transportpolitik?

Frågeställningar vid debatten:

Svensk transportpolitik skall enligt den breda samsyn som finns vara förutsättningsskapande för ett marknadsstyrt transportsystem som leder i riktning mot effektiva och hållbara transporter. I Godstransportdelegationen var man också överens mellan staten och näringslivet att ge svenska transportföretag rimliga konkurrensförutsättningar som ger möjlighet att utnyttja svenska fördelar som t.ex. långtgående kvalitetstänkande, hållbarhetsarbete etc.

Trafikpolitiken handlar inte minst om hur regioner hålls tillgängliga för tjänstesektorn. Utbildning, konferenser, kongresser och turism som viktiga faktorer där flygets tidsvinster och lägre priser kan få stora effekter på hur utvecklingen av Östersjöregionen fördelas. Nu är vi i en ny situation med nya medlemsländer i vår närhet med andra förutsättningar/kostnadsläge för transportnäringen.
 
Hur vill politikerna åstadkomma en konkurrenskraft som inte innebär att svenska transportnäringar trängs tillbaka? Lönebikostnaderna är det omvittnat största problemet, men andra skillnader är beskattning av svenska fordon och bränslen, farledsavgifter m.m. När får vi t.ex. en konkurrensneutral km-skatt som ersätter nuvarande fordons- och bränsleskatter som i praktiken är nära för utlandsregistrerade lastbilar? När anpassas farledsavgifterna till grannländernas nivåer?

Varför införs kostsamma ensidiga svenska regler i miljö- och security arbetet utan analyser av effekten på konkurrensförhållandet trots att problemen som åtgärderna skall lösa är rent internationella (klimatet resp. terrorismen)?