Lovsång till flyget

Det är sommar och vi svenskar reser som i lemmeltåg för att få avkoppling, njuta av natur, sola, träffa vänner eller upptäcka nya platser.

Bil, motorcykel, tåg, båt har sina fördelar, alla har de sin charm. Men flyget är oöverträffat när det handlar om att förflytta sig ett stycke längre bort! 

Det som för inte så länge sedan var rätt få förunnat är idag genom flyget tillgängligt för nästan alla.

Checka in, sätta sig till rätta, dricka, äta, läsa en tidning eller i en bok och så en stund senare befinna sig på Irland, i Luleå, Wien, Budapest – eller vid Medelhavet. Tänk på den där värmensom slår emot dig redan vid första steget ut på flygtrappan. Och doften av solvärmd, sydländsk jord!

Världen har krympt, flyg bara ungefär lika länge som en vanlig arbetsdag, men behagligt tillbakalutad och med filmunderhållning och servad med mat och dryck – och så är man framme i Thailand, Singapore eller på Dominikanska republiken.

Att resa, att flyga, har alltid varit en stor del av mitt liv, genom mitt arbete som journalist likaväl som privat. För de längre och riktigt långa resorna är jag flyget ett djupt tack skyldig. Jag hade aldrig lärt känna vare sig Sverige eller världen – med både dess skönhet och alla eländiga problem – på samma sätt utan flyget.

Med flyg har jag precis som många andra förstås flugit fram och åter till solen, till Paris om våren, till Island om hösten, ja, kors och tvärs inom Europa, liksom privat till Kina, på safari i Kenya, till sol och bad på Zanzibar, till en kusin i Chicago – och under en period till en kvinna i Toronto, om än för bara några dagar åt gången. Flyget gjorde det möjligt.

Under perioder, bl a som Mellanöstern-korrespondent i två omgångar, flög jag i en takt som andra normalt använder buss och tunnelbana, och lärde känna både medpassagerare, piloter och kabinpersonal vilka ännu är mina vänner.

Och väl på marken lärde jag känna och blev vän med människor och kulturer på platser som Beirut, Damaskus, Kairo, Kuwait, Jerusalem, Bagdad, Amman, Dubai, Muscat, Bahrain, Tripoli och Sanaa..

Visst, det går att besöka sådana platser med andra färdmedel, men inte på samma sätt som med flyg. Vissa av städerna jag nämnde har jag rest till 30-40 gånger, på korta besök och längre besök, vinter som sommar. Och i fredstid och under flera krig.

Det jag har lärt mig är att vara mera tacksam för vad jag själv har, liksom att människor var de än finns är förunderligt lika. Detta har jag inte minst flyget att tacka för.

Air Algerie tog mig och fotograf Lasse Eklöf till södra Algeriet där vi landade på en stålmatta i öknen. Det hade säkert tagit en vecka att ta sig dit och lika lång tid tillbaka på annat sätt -och för att rapportera om tältlägren med flyktingar i ökenhettan.

Med ett fyrsitsigt propellerplan tog jag och fotograf Michael Brannäs oss till Entebbe-flygplatsen i Uganda, då den egentligen var stängd för trafik, men vi hade ordnat tillstånd.

Vi åkte direkt till ett öde State House intill flygplatsen varifrån Idi Amin styrt sitt skräckvälde tills fram till bara några dagar tidigare. Nu befann sig despoten ute i skogen någonstans mellan Kampala och Jinja, på flykt undan ugandiska och tanzaniska befrielsestyrkor.

Vi träffade den nye presidenten, Godfrey Binaysa, hastigt ditflugen advokat från New York, strax efter att han hade satt sig på Idi Amins stol i det annars övergivna State House.

Det var julen/nyåret 1979/80. Världens media hade snabbt flängt iväg från Uganda till Afghanistan som just invaderats av Sovjetunionen.

Av en slump kunde vi som enda reportage-team rapportera om och framföra den pinfärske presidentens vädjan om hjälp att få fotogendrivna kyl- och frysskåp till landets sjukhus. Blod och annat förstördes nämligen av de ständiga elavbrotten p g a kriget.

Artikeln kunde snabbt publiceras, tack vare att vi kunde flyga hem. Varken telefon eller telefoto var att tänka på i den svårt sargade huvudstaden Kampala.

Någon timme efter att tidningen utkommit i Sverige ringde Rolf Örjes, pressekreterare till statsminister Thorbjörn Fälldin. Han ville veta om jag kunde ge honom lite fler detaljer om behovet av just kyl- och frysanläggningar i Uganda. Han sa att han skulle delta i ett möte samma kväll.

Dagen därpå kunde jag läsa, att den svenska regeringen beslutat bidra med åtskilliga miljoner kronor till kyl- och frysskåp i Uganda, samt att man skulle sända ett antal svenska tekniker dit för att installera dem. Både kylskåp och tekniker sändes självklart dit med flyg – det var ju bråttom.

Vad har då detta med Flygtorget @irmail att göra?

Jo, jag vill påminna om att flyget behövs – för att göra affärer, få nyheter från omvärlden, träffa vänner och göra nya bekantskaper. Och för att vi ska kunna koppla av i både snö eller sol – och lära känna både Sverige och omvärlden bättre.

Men flyget är nu under attack!

Flyget bidrar till klimatförändringen. Precis som alla andra måste flyget därför bära sitt ansvar genom en serie åtgärder. Den beslutade handeln med utsläppsrätter är en, de s k gröna inflygningarna en annan, ny teknik och lättare flygplan ytterligare några. Fler behövs.

Det bästa vore förstås att kunna komma på hur vi kan driva flygplan – liksom förstås bilar, bussar, mopeder, tåg, kraftverk och industrier – med bränslen som inte alls påverkar miljön.

Under stark politisk och opinionspress har forskare runt om i världen tidigare gång på gång i historien kommit upp med vad som i det närmaste betraktats som underverk. Inte minst förstås när det har funnits stora pengar att spara eller att tjäna.

Flyget attackeras idag ofta oriktigt, som om det vore det enda som negativt påverkar miljön i världen.

Jag noterade t ex att flyget kallades för "bov" i en rubrik i Expressen häromdagen. Precis intill fanns en artikel om att många fler köper husbil. I den nämndes inte ordet miljö. Det pågår något av en klappjakt på en syndabock.

Ändå är sanningen att världens flyg svarar för 2 procent, vissa hävdar lite över 3 procent, av de farliga utsläppen. De övriga 97 procenten svarar bilar, bussar, kraftverk, industrier, bostadshus, kontorshus, ja, t o m tågen för.

Flyget växer, det talas om en fördubbling till 2020. Det betyder att åtgärder absolut måste vidtas. Självklart. 

Men flyget kommer då kanske ändå bara att svara för möjligen 4-6 procent av utsläppen i världen, om ens det, när nu människor i bl a länder med miljardbefolkningar i en rasande takt köper bilar i stället cyklar, mopeder och motorcyklar.

De som nu ensidigt skjuter skarpt mot enbart flyget medverkar till att fördröja, att den verkliga sanningen står klar för alla, nämligen att vi alla måste vidta åtgärder varhelst vi kan.

Jag vill föreslå att Sverige instiftar ett svenskt forskarpris i nivå med Nobelpriset för att motivera forskare i världen att försöka finna bästa möjliga goda miljölösningar för flyget.

Priset bör tilldelas den eller de som bidrar med upptäckter eller konstruktioner för att minska flygets miljöpåverkan. Det skulle Alfred Nobel ha gillat! Kungen ställer garanterat också gärna upp för att dela ut priset

Med dessa ord, tankar och förslag avslutar jag mitt medarbetarskap som frilansjournalist för Flygtorget @irmail.

Vi ses i luften – och på marken. Trevlig sommar!

Anders Hasselbohm

e-post: hasselbohm.anders@telia.com