Om den isländska shoppingen av flygbolag!

Det var det isländska investment bolaget  FL-group började shoppa. Först förvärvades 10,1% av easyJet för att förhindra ärkerivalen Ryanair att lägga ett bud på easyJet som förmedlades av ett engelskt investmentbolag.
 FL Group består av
– Icelandair
– Inlandska flygbolaget Air Iceland
– flygplans leasing samt charter Loftleidir Icelandic
– Icelandair Cargo & carrier Bluebird Cargo
– Icelandair Ground Services
– vidare har man intressen i Hotell och nyligen förvärvade man STS resor

Den isländska investeraren Fons Eignarhaldsfelag
Fons är köparen av Sterling Airways av den norske storredaren Fred Olsen där man betalade i dryga 300 miljoner kronor samtidigt lär man ha fått med sig en kassakista på 450 milj kronor enligt insider. Dessutom fick man  förmånliga leasingvillkor för flygplanen. Med Maersk – som förvärvades av den danska jättekoncernen AP Möller –  följde det med minst 300 miljoner i kontanter och säkerligen en del andra förmåner, exempelvis en fördelaktig flygplansleasing som man inte talar om just nu. I stället kommenteras shoppingen så här:
–After this we will be the fourth-largest low-cost carrier in Europe, sade Sterling nye VD Almar Orn Hilmarsson (bilden t h) på presskonferensen vid offentliggörandet.
Vad säger detta om möjligheten att tjäna pengar på en begränsad lokal hemmamarknad?
Vidare rapporteras från konferensen: – He said the combined group would have the critical mass necessary to be profitable by the end of next year.
Det är sannolikt då pengarna, med nuvarande förlusttakt, kommer att ta slut?

Fons Eignarhaldsfelag äger också Icelandic Express som flyger med några inhyrda flygplan och är ett lågprisbolag med dagliga förbindelse till Köpenhamn och London Stansted.

Redan på ett tidigt skede kunde denne skribent uttrycka sina tvivel om den nya ledningen för Maersk Airs möjligheter när man nystartade för två år sedan. Min bedömning var  att det hela rörde sig om en såpbubbla.
Vad nordiska direktörer ständigt tycks glömma bort är att regionens befolkning bor spritt, att vi har fyra länder med alla sina egenheter,  ofta präglad en av nationalism.
Där intar norrmännen en särställning. Den svenska marknaden är förvisso dubbel så stor i antalet invånare som en norska, men köpkraften?

När Maersk koncentrerade sig på att vilja bli Nordens största, alltid det där med att vilja bli störst, med enbart Danmark och del av södra Sverige som bas, så kan man starkt ifrågasätta vilken kompetens folket i styrelserna tillför. Så snart en VD drar upp planer att vilja bli störst borde alla i styrelsen omedelbart ställa frågan: Till vilket pris? Även om SAS är ett gemensamt hatobjekt så finns de där med ett välanpassat flygsystem. Att deras kostnader ännu är för höga är en sak, det är något man kan rätta till. Bara man inte viker sig för facket som tror att tiden för statsbolag med alla orimliga förmåner finns kvar. För höga kostnader skall betalas av den resande eller – om detta inte fungerar – av ägarna (bl a staten) samtidigt som resenärerna numera har andra alternativ. 

I media förenklar man de olika isländska intressebolagen med att  Islänningarna köper. Nu finns det ännu ingen samordning eller några synenergieffekter. Det enklaste är att nu i början ha en kassa och bränna den. Att de isländska investmentbolagen köpt på sig aktier huller om buller inom flygsektorn är snarare tecken på ett Följa John-syndrom än en strategisk plan.

Det spekuleras om att islänningarna är ute att hota SAS genom att slå ihop alla flygbolags intressen. Då måste man först klara ut vad vill de tre olika investmentbolagen med sina satsningar och vem har kunskapen att leda dom rätt? Finns det något möjligt samarbete bolagen på Island emellan: Svaret är NEJ, det finns det inte, de arbetar var för sig i Europa inom olika segment där inte minst EU pengar till fisket har gett en hygglig utdelning som de nu sätter sprätt på. (Hela Island har hälften så många invånare som Göteborg)

Bilden: Geiser på Island