Öppna skyar över Nordatlanten –

I flygsammanhang innebär det att de traditionella bilaterala luftfartsavtalen går mot sitt slut.

Att envar nationalstat inom EU kan göra vad den vill gentemot en utomstående stat, det går inte längre. Vi befinner oss helt enkelt i ett övergångsskede där EU-länderna fortsätter i gamla hjulspår tills Kommission och /eller EU domstolen sätter stopp.

Detta skedde t ex genom den betydelsefulla domen av den 5 november 2002, där åtta länder, däribland Sverige och Danmark, fälldes av EU domstolen för brott mot EUs lagar, genom att inte ge utrymme för samtliga EU-flygbolag att kunna flyga från « sina » länder till USA. Se alla detaljer,
http://ec.europa.eu/transport/air_portal/international/index_en.htm

Kommisionen hade redan tidigare fått Rådets mandat att förhandla för hela EU gentemot USA, dock enbart för ett begränsat antal områden som inte inkluderade trafikrättigheter. Samtidigt har den bilaterala strukturen behållits för att i klartext ha någonting att stå på så länge inte ett fullfjädrat open skies avtal kommit på plats.

Vi har alltså under ett antal år levt i halvmessyrernas tidevarv med ett högst osäkert rättsförhållande angående vem som får göra vad.

Ett är dock säkert, nämligen att Sverige tillsammans med övriga på de fälldas bänk egentligen borde ha fått svara för konsekvenerna av sin obstruktion mot EUs  grundläggande rättsregler.

Svaret på varför inget skedde är att Kommissionen, i egenskap av EUs ordningsman, vilat på hanen i väntan på ett riktigt open skies avtal som binder hela EU och därmed sopar bort alla bilaterala avtal. Nu får vi strax ett sådant.

Visst har de flesta av Europas länder redan ett « eget » open skies avtal med EU, men det nya med det kommande avtalet är att det nu blir ett och samma avtal för hela EU med USA.

Alla EU flygbolag kan därmed flyga enligt samma regler från valfri ort inom EU till valfri ort i USA.

Störst betydelse får avtalet för trafiken mellan London och USA, helt enkelt därför att Heathrow svarar för ca 40% av hela Nordatlanttrafiken. Alla andra inklusive, Frankfurt, Paris, Amsterdam, Köpenhamn, Zürich med flera, delar på 60% av trafiken till USA.

Mycket har det talats om London och värdet på de slots som de nuvarande storägarna som Bmi, BA, Aer Lingus (bilden) och Virgin Atlntic innehar.

Vad skall ske ?

BA har förstås satt sig på tvären så länge som möjligt och fått den brittiska regeringen att göra detsamma.

Klassisk EU taktik att skilja ut den ensamme i hörnet med skammössan, har nu lett till att britterna surmulet gått med på att acceptera avtalet med några villkor i bagaget.

För det första skall inte avtalet träda i kraft förrän den 1 april 2008, dvs just efter det att Heatrows femte terminal, exklusivt gjord för BA tar emot sina första passagerare på morgonen den 27 mars från Hongkong.

Detta har accepterats av amerikanarna. T5 är dimensionerad för 30 miljoner årspassagerare och som sagt enbart för BA.

Det andra villkoret var att nuvarande begränsningar av utlänningars rätt att äga USA flygbolag skall ändras. Nämnda villkor skall diskuteras i syfte att tillåta EU medborgare att kunna majoritetsäga USA bolag från 2010.

Även detta har den amerikanska regeringen sagt ja till. Dvs att diskutera saken. Vis och luttrad av erfarenheten har EU lagt in en passus att om detta inte skulle ske, kan hela open skies avtalet backas tillbaka.

En annan nog så viktig fråga är den amerikanska anti-trust lagstiftningen, Sherman & Clayton Acts.

Varför är den så viktig ?

Jo för att hela det amerikanska kapitalistiska systemet vilar på dessa lagar. Medan Europa fram till Romtraktatens undertecknande för 50 år sedan varit styrt av anti-liberala krafter i form av konservativa nationalstater samt socialister som uppmuntrat karteller och kooperationer, byggde USA upp hinder för dessa med mycket stränga påföljder.

Man insåg att marknadsekonomin riskerar att gå under utan hårda straff mot karteller. Härav har följt stora svårigheter för flygbolagens allianser att få lov att flyga till USA. Generella tillstånd ges aldrig, utan hela tiden vilar bilan över Star Alliansen, One World och övriga genom temporära tillstånd.

I One Worlds fall är det t o m så att BA ännu till denna dag inte tillåtits samarbeta med sin allianskamrat American Airlines.

Allt detta kommer nu att bli betydligt lättare, inte fritt men lättare. Från Amsterdam och Paris hörs glada tongångar från KLM/AF som nu båda är EU-bolag i USA ögon, inte längre NL- respektive F- bolag med åtföljande begränsningar. Dessutom kan nya formationer bildas i Europa för trafik till USA eftersom all nationalitet nu är avskaffad till förmån för EU flaggan.

För svensk del kommer inte så mycket nytt att ske. Fritt avtal har vi redan med USA och viss femte frihetstrafik finns också, t ex Malaysians New York linje. Någon anstormning från övriga Europa till vår blygsamma marknad är inte att vänta.

En sista bonus, i alla fall i den här krönikan, är att Richard Branson (bilden) nu äntligen fått den amerikanska regeringens tillstånd att starta sitt amerikanska bolag, Virgin America, från sin bas i San Francisco.

Även om den amerikanska regeringen inte kommer att erkänna det, så hänger godkännandet säkerligen ihop med det nya avtalet.

 ANDERS LIDMAN