SAS först att flyga över nordpolen

SAS

Flygningar från Skandinavien till Los Angeles är en av de stora milstolparna i SAS historia. Den kortaste vägen från Los Angeles till Skandinavien går över polartrakterna. Det var ingen nyhet och bland andra US Air Force hade använt sig av den så kallade storcirkeln vid flygtransporter mellan västkusten i USA och de skandinaviska länderna.

Men kommersiell passagerartrafik var något annat och det kom att bli SAS som var första flygbolag i världen att börja använda en rutt över nordpolen på långlinjerna till västra USA.

Det var ett projekt som krävde långa förberedelser. Flygplanet fanns redan, en DC-6B, utvecklat av Douglas ur föregångarna DC-4 och DC-6 och ansedd som det mest driftsäkra och trafikekonomiska flygplanet i SAS flotta. Det stora problemet var de besvärliga navigeringsförhållandena i polartrakten där vanliga kartor och kompasser varken fanns att tillgå eller fungerade i närheten av den magnetiska polen.

Kartorna först. På vanliga kartor sammanstrålar meridianerna vid nordpolen och ger det omöjligt att orientera sig. SAS konstruerade därför, med benäget bistånd av det amerikanska flygvapnet, en helt ny kart: SAS Polar Grid System, där meridianerna ersattes av parallella linjer. Samtidigt utvecklades ett helt ny gyro tillsammans med flyginstrumenttillverkaren Bendix. Det fick namnet Polar Path Gyro, ställdes in på en bestämd stjärna och kompenserade då för jordens rotation och avdrift uppe vid den magnetiska nordpolen. Den kunde alltså hålla en absolut kurs i motsats till vanliga magnetkompasser som bara snurrar hur som helst upp till 1.000 km från den magnetiska nordpolen.

Men fortfarande saknades radiofyrar längs flygvägen så SAS tog ensamt ansvar för att bygga sådana längs rutten från norra Norge över Grönland, Baffin Island och norra delen av Kanada.

Med tekniken på plats var det dags att genomföra en första testflygning. Den skedde den 19 november 1952 när SAS flög hem en av de nya DC-6B som skulle införlivas i flottan. Efter 28 timmar i luften och med mellanlandningar i Edmonton och på Grönland, landade OY-KME i Kastrup och bevisade samtidigt att den nya flygrutten var möjlig att använda. I väntan på ett slutligt trafiktillstånd från de amerikanska myndigheterna genomfördes ytterligare en serie provflygningar, alla med samma positiva resultat. Därmed tjuvstartade också det egentliga polaräventyret, en av provflygningarna gick från Bodö i norra Norge till Fairbanks i Alaska och blev den första kommersiella flygningen över den geografiska nordpolen.

Två år senare var det dags för den första officiella passagerarflygningen inför öppen ridå och ett enormt intresse. SAS bestämde sig dessutom för att göra ett dubbelnummer av premiären: Den 15 november 1954 startade OY-KMI, Helge Viking, en DC-6B med flygnummer SK931 från Kastrup. I nästan samma ögonblick startade LN-LMP, Leif Viking, med flygnummer SK932 från Los Angeles. Ombord fanns de tre statsministrarna, Tage Erlander från Sverige, Oscar Trop från Norge och Hans Hedtoft från Danmark och både i Los Angeles och i Köpenhamn samlades stora skaror nyfikna för att se både när flygplanen lättade och när det andra landade.

De två DC-6:orna gick en rutt med två tekniska mellanlandningar, i Søndre Strømfjord på Grönland och i Winnipeg i Kanada. Väl uppe över polarområdet möttes de två flygplanen över Norpolen och allt sändes direkt i radio i Skandinavien. Flygningarna fortsatta sedan på respektive rutt och den 16 november klockan 09.18 lokal tid landade först Leif Viking på Kastrup, följd av Helge Viking som satte hjulen på Los Angeles International klockan 22.30 lokal tid.

PR-värdet och uppståndelsen kring flygningen var enormt och SAS kunde nu marknadsföra sig som ”The Polar Airline” och över dörrarna på alla DC-6:or stod det ”First over the Pole”. Flygtiden mellan Los Angeles och Köpenhamn minskade nu från 36 till 22 timmar. Trots fördelarna dröjde det nästan fem år innan något av de konkurrerande flygbolagen tog upp kampen på polarrutterna. Då hade SAS redan genomfört en ny bravad genom att 1957 öppna trafik mellan Köpenhamn och Tokyo, via Anchorage. Det var en rutt som regelmässigt gick rakt över nordpolen, vilket SK931/932 inte gjorde utan vanligen höll sig längre söderut men fortfarande över polarområdet.