Myndighetsutövning eller inte?

I promemorian görs det gällande att transportöransvaret inte utgör myndighetsutövning och att den kontroll som åläggs flygbolagen inte är en uppgift för stat eller myndighet. Detta är en märklig tolkning. Det är väl i högsta grad staternas intresse och ansvar att tillse att den av riksdag och regering beslutade invandringspolitiken efterlevs. Flygbolagen uppges ha möjligheter att göra dessa kontroller för att: motverka organiserade smugglingsaktioner och att människor utan skyddsbehov luras att till smugglare betala stora summor för att sedan bli avvisade av gränskontrollmyndigheterna. Vidare sägs att: dessa kontroller handlar främst om staternas intressen. 

 Resa till respektive in i Sverige

På sid. 101 förs ett resonemang där det görs skillnad mellan att resa till Sverige och resa in i Sverige. Man menar således att flygbolagen skall kontrollera att passageraren har fullständiga resehandlingar för att resa till Sverige. Däremot prövar myndighet slutligt om personen får resa in i Sverige. Uppenbarligen är detta två olika prövningar. Vidare sägs – på samma sida – att flygbolagen skall kontrollera att utlänningar vid resa till Sverige har pass och de tillstånd som krävs för att resa in i landet, vilket inte utgör en uppgift för svensk myndighet enligt författning att utföra. I promemorian slås därför fast att flygbolagen således inte utför kontrollen i stället för svensk myndighet.

 Detta resonemang obegripligt för oss. Kontrollskyldigheten gäller väl oavsett om den avser resa till eller in i Sverige och innefattar åtgärder som är att likställa med myndighetsutövning. I och med att flygbolagen har en rätt att neka ombordstigning på grund av att inresehandlingarna (inte själva flygbiljetten) inte är i ordning kan passagerarna sägas stå i ett slags beroendeförhållande till transportören. Därför är transportörens kontroll att likställa med myndighetsutövning och därmed i strid med regeringsformen.

Kontrollens omfattning

Det fastslås i texten att flygbolagen skall kunna upptäcka avsaknad av handlingar eller uppenbart falska sådana och att kontrollen inte skall kräva några större utredningsinsatser. Någon bedömning av huruvida skyddsbehov för utlänningen föreligger skall inte göras av flygbolaget.

 Det är ett problem att kontrollskyldigheten inte närmare specificeras. Art. 26.1.(b) i Schengenkonventionen stadgar nämligen att flygbolaget skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillse att de dokument som krävs för inresa finns. Av stycket om sanktioner mot flygbolag, som återfinns i art. 26.2, framgår att staterna skall införa sanktioner mot flygbolag som befordrar utlänningar utan nödvändiga resedokument. Frågan blir då vilka dokument som åsyftas?

 Hur skall flygbolagen kunna avgöra, om utlänning finns på spärrlista eller om det finns anledning att misstänka att passageraren kan komma att störa den allmänna ordningen eller rikets säkerhet, är oklart för oss och detta berörs överhuvudtaget inte i promemorian. I dessa fall kan flygbolag alltså riskera, om utlänningen avvisas, att på egen bekostnad tvingas ombesörja återtransport, och dessutom att betala en inte obetydlig straffavgift. Detta system är alltför långtgående och dessutom orimligt i förhållande till flygbolagens egentliga uppgifter och intresse.

 Hur skall flygbolaget kunna göra troligt att det genomfört en adekvat kontroll när utlänningen – efter check-in men före ankomsten – gjort sig av med visering och andra handlingar? Med den mängd passagerare flygbolagen har att ta hand om och den stressiga situation det är vid incheckningsdiskarna är det inte rimligt att tro, som det antyds i promemorian på sid. 106, att flygbolagen skall kopiera handlingar beträffande personer som kan vara misstänkta. Detta faller på sin egen orimlighet. Flygbolagen kan varken dokumentera eller kopiera samtliga handlingar hos alla passagerare eller göra en bedömning att en viss passagerare inte kommer att göra sig av med handlingarna under resan. Vidare kan det ifrågasättas om ett förfarande som består i att samla in vissa personuppgifter är förenligt med personuppgifts-lagen.

Österikisk domstol har underkänt sanktionsförfarandet.

Enligt mediauppgifter har den österrikiska konstitutionsdomstolen nyligen ogiltigförklarat den lag i Österrike som tvingade flygbolag att betala böter om de transporterade passagerare utan pass eller visum. Domstolen menade att de uppgifter som ankom på flygbolagen var så oklara att lagen måste ogiltigförklaras. Det finns inga avgörande skillnader i promemorians förslag och situationen i Österrike. 

Flygbolag skall inte bedöma asylärenden

Av promemorian framgår att avsikten inte är att flygbolag skall bedöma om skyddsbehov föreligger eller om utlänning har asylrätt i Sverige. Vi menar att det aldrig kan komma ifråga att ett flygbolag skall kunna göra en bedömning av vilka passagerare som kan ha giltiga skäl att söka asyl i Sverige eller något annat land. Sådana bedömningar tar en ansenlig tid att göra för berörda myndigheter efter en noggrann utredning. Flygbolaget däremot har på sin höjd en minut på sig vid check-in att göra en bedömning i varje enskilt fall. Detta visar också det märkliga i förslaget att flygbolagen kan slippa böter för passagerare som vid ankomst söker och får asyl i Sverige oavsett kvaliteten eller förekomsten av handlingar.

 Vi menar att en sådan regel skapar osäkerhet om vad som gäller, vilket kan illustreras med följande exempel:

Två passagerare utan anknytning till varandra reser på falska pass av ‘medelgod kvalitet’. Den ena passageraren får asyl, men inte den andra. Båda har uppgivit liknande skäl för sina asylansökningar. Resultatet blir att flygbolaget bötfälls för den ena och får betala och ombesörja återresan. Det blir inga kostnader eller ekonomiska sanktioner avseende den andre.

 Ett flygbolag kan inte riskera att behöva erlägga stora summor i straffavgifter. Det föreslagna nya systemet tvingar bolagen att bli strängare i sin kontroll av passagerarna genom riktlinjer till personalen på flygplatsen för att stoppa vissa typer av passagerare där felaktigheter upptäckts. Följden av detta kan naturligtvis bli att t.ex. flyktingar får svårare att ta sig till Sverige och deras möjlighet att söka asyl kan därmed minska. Flygbolag ges nu rätten att stoppa dem innan resan till Sverige påbörjas. Vidare kan sådana riktlinjer riskera att flygbolagets urvalsprocess under vissa omständigheter kan te sig diskriminerande. Detta kommer ofrånkomligen att gå ut över passagerarna. I promemorian konstateras också att de nya reglerna kan naturligtvis försvåra för den enskilde att resa just till Sverige (sid. 97).

Sanktionen blir dubbel eftersom flygbolag redan idag ansvarar för kostnad för återresan

Om förslaget med ekonomiska sanktioner införs innebär det att flygbolag straffas dubbelt eftersom de redan idag har kostnadsansvaret för återresa om utlänning avvisas och flygbolag inte kan visa att den gjort den nödvändiga kontrollen. Med det nya förslaget riskerar flygbolagen att tvingas betala ytterligare. Dessa ökade kostnader kommer att påföras passagerarna, vilka alltså får betala mer för sina biljetter.

 Det är också anmärkningsvärt att flygbolagen nu skall drabbas av ytterligare sanktioner om de inte kan visa på ett tillfredsställande sätt att de gjort erforderlig kontroll av dokumenten, medan den ‘riktiga’ gränskontrollmyndigheten i form av tull och polis inte drabbas av sanktioner om de skulle göra en felbedömning av en resehandlings äkthet.

Föreningen Svenskt Flyg