Valuta för pengarna – i stort och smått !

Publicerad den 2003-06-18 00:00av Redaktionen

I måndags klockan 0630 började min mobiltelefon ringa på hotellrummet där jag bodde i London. Sen höll det på hela dan. Det var Rapport, TV-4-nyheterna, Norrköpings Tidningar, Folkbladet Östgöten, Radio Värmland, Ö-viks Allehanda och Sveriges Radio Västerbotten med flera.
Bakgrunden var att jag i en inspelad Dagens Eko-intervju som sändes på måndagsmorgonen hade sagt att flygplatser som tappar resenärer kraftigt inte har någon långsiktig överlevnad, i vart fall inte om passagerarna skall betala allt. Då blir det ju allt dyrare att flyga och man kommer in i en ond spiral där regionalpolitiska stöd bör tas till istället för avgifter.
Flygplatser som nämndes i diskussionen var Norrköping och Karlstad där trafiktalen rasat de senaste åren. Frågan är om det är "valuta för pengarna" att låta Sveriges övriga passagerare betala miljonunderskotten i dessa flygplatser, inte minst när det skall investeras nya miljoner i säkerhetsanläggningar som triggats av händelserna 11/9 01 i USA och dubblerade instrumentlandningssystem?

Kommunerna vill naturligtvis ha "sina" flygplatser, men de flesta är inte beredda att betala själva. Många kommuner och offentliga institutioner undviker till och med att flyga och har i sina rese-policy inskrivet att man inte skall flyga till Stockholm. De åker med subventionerat tåg eller tjänstebil istället!

Då blir det färre passagerare på hemmaflygplatsen och när färre flyger höjs priserna hos flygbolagen. Den onda spiralens tid är då kommen. Flygplatserna höjer avgifter i alla led för att rädda ekonomin, vilket oftast påskyndar flygplatsens degenerering. Parkeringsavgifter och passagerarservice kostar allt mer och det blir bara vissa prisokänsliga affärsmän kvar i terminalen.

Strömmen av telefonsamtal berodde givetvis på att kommunerna – och media – oroades för att Arlanda och Landvetters passagerare i en framtid inte längre subventionerar de mindre flygplatserna. Luftfartsverket tittar nu över sina 19 flygplatsers framtid. Var det slutar är för tidigt att säga, men det är hög tid att diskutera om finansieringen av flygplatsernas ger “valuta för pengarna”.

Reste som sagt till London i veckan. Det blev som vanligt en resa med ovanligt många intryck och upplevelser. Det började redan på Arlanda. British Airways BA781 var 20 minuter försenad så vi han med en öl i baren i terminal 2. En stor öl till undertecknad och ett glas rödvin till hustrun passade bra på kvällen. Jag tog fram en hundring och skulle betala men fick en ilsken blick tillbaka. Notan gick på 73 respektive 109 alltså 182 SEK ! Det blev plötsligt inte lika kul där i baren. Vi kände oss lurade.

På Heathrow landade vi, efter en flygning med en torftig macka, frukt och dryckjom på tok för sent, hyfsat i tid. Det var högsommarvärme i London och minst 30 grader i terminal 1.
Vi hade incheckat baggage och begav oss – via oändliga rullande trottoarer (tänk om de hade sådana på Arlanda – men det kostar!) till bagagebanden. Där väntade vi i en hel timme! Inte bra BA! Vi kollade med en kollega som rest tidigare på dan och han hade upplevt liknande problem. Punktligheten kan inte stanna i gaten! Den förlorade timmen är allvarlig för BA i konkurrensen med SAS och Ryanair.

Lågkonjunkturen syntes bara delvis vid vår resa. Fullt i turistklass åt båda hållen i en Boeing 767 med 250 platser. Däremot var det glest i Business (Club) -Class, mest lågprisare alltså. Konkurrens och svag ekonomi syns hos BA, men viljan att resa hos vanligt folk verkar inte ha någon gräns.

Trängselavgifterna har delvis format ett annat London City. Mindre köer och fullt med taxibilar som kör som f-n. Alla utredningar hittills pekar på det goda med trafikminskningen. Men frågan är hur det blir med trafikskadorna när sommarturister vinglar ut från pubarna klockan 11 (jo de stänger då) och skall korsa gatan där taximarodörerna rusar förbi. Alla utom engelsmännen tittar dessutom åt fel håll före korsning av gatan! Det skall bli intressant att få siffror på det.

Lågkonjunkturen syntes heller inte på Mama Mia, Björn Ulveus och Benny Anderssons långkörare på Prince Edwards Theater. Den är bra och som svensk känner man faktiskt lite stolthet när alla mot slutet rockar under stående ovationer till våra ungdoms hittar. Det var värt de 40 punden – nära 600 kr som biljetten kostade.

På hemvägen tog vi en macka och öl samt vin på Heathrow. Vi förväntade oss ju inget rejält på flighten hem. Barpriset på Heathrow – Europas största flygplats – är väsentligt lägre än på Arlanda. Vi upplevde det som om vi fått valuta för pengarna och det var fullt i barerna. Ett klart tecken på att fler kunder sänker priserna i alla led. Något att tänka på för flygplatsstrateger runt om i Sverige.

Glad Midsommar !

Skriv en kommentar